Ljuset

Jag och horan är framme vid stugan. Ända sedan jag en vardag för många år sedan upptäckte stugan så har jag haft känslan av att jag kommer att begå onda gärningar här. Medan hon ligger bunden på stugans kalla trägolv så står jag utanför och andas av den friska kyliga luften. Hon är totalt utmattad, det senaste dygnet så har hon inte ens gråtit men jag är harmonisk och tänker göra upp med livet. Under natten som var så föll den första snön och den ligger fortfarande kvar. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur vackert det är med blod i snö. Min kontakt med flickan började med brev. Åh! Jag skrev henne ofta och så passionerat så jag kunde knappt tro att orden kom från mig själv. Vad jag lurat henne! Jag tänker på de försiktiga, blyga svaren som hon i början sände mig och fylls med nostalgi. Jag går in i stugan och sätter mig ner och bara tittar på henne. Hon är sårbarheten själv och nu vet jag hur rädsla blandat med upphetsning doftar. Hennes ögon uttrycker smärta och förtvivlan men hon har inte mod ens att röra sig. Jag vet att kräket kissat ner sig och snart kommer väl avföringen? Mitt enda syfta är att hon skall dö.. Men jag tänker inte stjäla hennes liv - den äran skall skogen få. Jag klappar henne på huvudet och talar lugnt om för henne att jag tänker låta henne gå och medan jag skär loss repen så ser jag en glimt av hopp i hennes ögonvrå. Men innan hon tillåts lämna stugan med plågoande och stank så skär jag ett måttligt djupt snitt i vardera av tösens fotsulor. Från stortå till häl. "Gå nu!" Hon går skyndsamt småhaltandes ut i skymningen och försvinner. Jag tror inte hon når ända hem. Jag sätter mig ner och lyssnar till brasans sprakande och sprättande, tar ett drickeglas Genever och känner vällust och behag spridas i hjärta och kropp. Ser ut genom fönstret och iakttar norrskenet som spelar. Undrar om det går att spåra henne i morgon bitti? Annars kan jag väl alltid lukta mig till henne. Ha, ha, ha! -Ravenlord 2001 Translation: Genever I and the whore have arrived at the cabin. Ever since I, a spring day years ago, discovered the cabin I've had the feeling that I was going to commit evil deeds here. While she lies tied up on the cold hardwood floor I stand outside, breathing the chilly air. She's completely exhausted. This last day she hasn't even wept but I'm in complete harmony and will settle my score with life. During that night the first snow fell and it remained. I find myself smiling when I think about the beauty of blood in snow. My contact with the girl began with letters. Ah! I wrote so passionately to her that I hardly could believe the words were my own. How I fooled her! I think about the cautious, shy replies she initially sent me and I'm filled with nostalgia. I enter the cabin and sit down to simply look at her. She's vulnerability incarnate, and now I know what fear mixed with arousal smells like. Her eyes express pain and despair but she hasn't got the courage to even move. I know that the pest has wet herself and I suppose the excrement soon will follow? My only purpose is her death. But I won't steal her life - that honour is reserved for the forest. I pat her on the head and calmly explain to her that I'm going to let her go, and while I cut the ropes I spot a glimpse of hope in her eyes. But before she's allowed to leave the cabin, with antagonist and stench, I cut a moderately deep gash in the soles of the girl's feet. From her toe to her heel. "Go now!" She hurries, limping, out in the twilight and disappears. I don't think she'll make it home. I sit down, listening to the crackling of the fire with a glass of Genever and feel the wellbeing spread through my brain and body. Looking out through the window at the dance of the northern lights. I wonder if I can track her down tomorrow morning? I suppose I could just follow the smell. Ha, ha, ha!

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Mitt sinnes öga har för en kort sekund öppnats Och blottats för evighetens mörker Och det slet och fördärvade under denna stund För tid och evighet en bräcklig själ Jag har i tio år Tio förbannade år Balanserat vid ett fascinerande stup Jag kan aldrig slita mig från dess rand Och jag vågar inte kasta mig ner Jag längtar aldrig efter himmelen mer Bortom det blå döljs min Nemesis Jag söker mig inåt, till centrum Origo Min nedslagna blick balsamerar min själ Så, nyfikna barn, titta inte för länge Och inte för djupt Upp mot skyarna Jag försökte förstå och bli större än Gud Och evigheten svalde mig hel Jag är fast övertygad om att himmelens blå Det fruktade blå Är dödens färg Och oändligheten, döden, Gud och blå Är synonymer, samma fenomen Så jag hatar Gud som jag hatar det blå Det oändliga blå som jag sökte förstå -Melkor 2005 Translation: A Lost Child My mind's eye has for a brief second opened and been exposed to the darkness of eternity And it tore and devastated during this moment A frail soul for time and eternity I have for ten years Ten cursed years Been balancing next to a fascinating abyss I can never year myself from this chasm And I dare not throw myself down I'll never again long for the sky My nemesis lurks beyond the blue I'm focusing inwards, to the center Origo My downcast gaze embalms my soul So, curious children, don't look for too long Or too deep skywards I tried to understand and become greater than God And eternity swallowed me whole I'm firmly convinced that the blue of the sky The dreaded blue is the colour of death And eternity, death, God and blue Are synonymous, the same phenomenon So I hate God as I hate the blue The eternal blue that I tried to grasp

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Laktos förgiftar Romulus och Remus medans en uppbyggnad tar form. Lik staplade som hexagram ger historien ett färgat sår. Torn på torn av himmelskt kött. Lögnare, predikanter och förespråkare hamnar alla på samma påle. Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner. Jag vill förlåta, jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala, skrala yttersta förvrids i ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar. Nu smeker jag deras -------- som om jag torkade dem från badhusets väta.. De är alla mina rättfärdiga döttrar och Jag kommer för dem att innebära faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan. De leker alla oskuldens tankeväckande små spel på det vuxna sinnet. Är de medvetna om kollisionen med mitt kritiska jag? Flertalet av omedvetet sex, inbjudande hål smeks av tvål och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans. Jag vill välsigna alla lättflyktiga kroppar och glorifiera vart leende och var gest de gör mot mig. Jag vill örfila deras kinder - gulligt färgsatta av relativ förödmjukan. Alla dessa år med självömkans sår - mellan ljuva medlidandets lår - Finner sin ände och det som hände bringar ingen mänsklig tår. Vi kanske dig en tanke kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja. Kanske kan vi då få dig att inse din svaga ingrediens i alltets ingenting? -Melkor/Ravenlord 2002 Translation: Thought-Provoking Self-Pity Lactose poisons Romulus and Remus while a construction takes form. Corpses, stacked like hexagrams gives history an infected wound. Towers upon towers of heavenly meat. Liars, preachers and promoters, all wind up on the same pole. Vaginal tissue, uncompleted membranes drip. I want to forgive, I want (to confess) their simple, frail shells contorted in the orgasmic shivers of uncompletition. Now I caress their ---------- as if I was drying them from the wetness of a bath. They are all my righteous daughters and I will for them represent fatherly care and reliability. They all play their innocent, confounding games on the adult mind. Are they aware of the collision with my critical self? A multitude of, sexually unaware, inviting holes are stroked by soap and hands in an ignorant sexual dance. I want to bless all the volatile bodies and glorify every smile and gesture they bestow on me. I want to slap their cheeks - sweetly coloured by relative humiliation. All these years with the wounds of self-pity - between the thighs of sympathy - find and end, and that which happened is granted no human years. We might spare you a thought one day, with out minds submerged in clay. Then, perhaps, we might get you to realize your weak ingredient in the nothingness of everything?

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

To walk in complete darkness and feel the freezing winds of death In winters frosty grip the woods are truly cold. In a land of desolation I worship the beast Summon the Lord of Blasphemy Kill the ones with beliefs so fragile Raise the ones who are mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but you. I know you're dwelling in the dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy -Melkor/Ravenlord 1999

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Hej, flicka. Jag sitter här en bit bort och iakttar dig - beundrar dig. Jag har tittat på dig ett tag nu och du får min mage sådär pirrig som det brukar kännas när man blir förälskad i någon. Kär. Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner. Strålar, där du sitter i solens sken. Jag rodnar när jag tänker på att jag skulle hålla dig i min famn. Våren lockar fram dofter som gör mig helt rusig medans jag ser dig leva (leka) så lugnt i din egen värld. Jag tar en klunk av min öl och fantiserar om vad för doft du har. Säkert skulle jag nog kunna gå fram till dig och tvärt huka mig ner för att lukta på din lilla hjässa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig. Det är så fantastiskt att få se detta söta, gulliga fina. Det mesta i mitt liv som 24-åring är så tråkigt och dödligt rutinmässigt... Men så upptäcker jag dig! Jag undrar vad du har för ett namn och vad du åt till frukost. Nu, precis nyss, så kisade du mot solen med ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte. Du, flicka - du gör mig lycklig i denna korta stund. Det har du ingen aning om. Du bara sitter där. Vad vackert hår du har och klänningen, en rosablommig, den passar dig perfekt. Jag vill visa dig skogen, hålla din lilla smutsiga hand i min. Låta dig fråga mig olika saker och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta. Jag vill nästan gråta när jag skriver det här. Tårarna finns där. Jag finns där! Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill lära känna dig. Du är ju så mycket yngre än vad jag är. När vi är i skogen blir det mörkare och då ger jag dig min värme. Du känner dig lite mörkrädd, och då är det jag som ger dig trygghet. Då ger du dig till mig. Kommer jag någonsin att bli en pappa? Kommer du någonsin att bli en mamma? Presto agitato Allt detta är till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig så hårt som du tål och rulla runt med dig på marken. Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i ögonen och samtidigt som alla mina frågor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste blicken tonar du ner - tonar du bort... All ängslan, all hopplöshet och all förtvivlan jag någonsin känt med ett totalförlösande "jag tycker om dig". Din kropp talar till mig, men förmodligen så missuppfattar jag den. Jag Älskar Dig! -Written by Emil E. for WoI Translation: A Love Story Hello, girl. I'm sitting here at a distance, watching you - admiring you. I've been watching you for a while now and you give my stomach butterfiles, the way it feels when you're falling in love with someone. In love. I don't think you've seen me yet. You should know how much you shine. Radiate as you sit in the glow of the sun. I blush as I think about holding you in my arms. Spring awakens scents that make my head swim as I watch you live (play) so calmly in your own world. I take a sip of my beer and fantasize about what you smell like. Surely I could walk up and quickly bend down to smell your little head. You would probably not even notice me. It's so fantastical to see this cute sweetness. Most of the things in my life as a 24-year old are dull and deadly monotonous. But then I discover you! I wonder what your name is and what you ate for breakfast. Now, just now, you squinted against the sun with a golden smile all over your perfect face. You, girl - you make me happy in this brief moment. You have no idea. You just sit there. How beautiful your hair is, and the dress - pink with flowers - fits you perfectly. I want to show you the forest, hold your dirty little hand in mine. Letting you ask me different things and I'd answer with love in my heart. I almost feel like crying when I'm writing this. The tears are there. I'm there! I don't know how to express myself, but I would like to get to know you. You're so much younger than me. When we're in the forest it gets darker and I'll give you my heat. You'll feel a bit scared of the dark and I'll comfort you. Then you surrender to me. Will I ever be a father? Will you ever be a mother? All of this is for you. More than anything I'd like to run up to you and hug you as hard as I can and roll around with you on the ground. Girl, we'll laugh and I'll look deep into your eyes and while all my questions are answered with a childish, sensual gaze you fade down - fade away... All the anxiety, all the despair and resignation I've every felt with a liberating "I like you". Your body speaks to me, but I'm probably misunderstanding it. I love you!

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Jag vill skada dig. Det finns så oerhört många sätt att göra dig illa på. Jag skulle gärna bruka vart sätt. Låta både mig och dig åldras medan plågandet av dig pågår utan uppehåll. Nu sitter du här där jag vill ha dig. Åh, under alla långa, långsamma år som gått som jag hatat dig så frätande starkt. Då jag känt att jag inte vågat eller kanske... Du retar mig bara du sitter där med din fetsvullna kropp och dumma ansikte som verkar vilja ge sig an ett försök att lugna mig. Det finns ingenting du kan göra nu ditt missfoster, ingenting alls. Du är så patetisk. Du verkar inte ens fatta varför du är här. Gör repen ont ditt feta as? Jag tog i allt jag hade när jag band fast dig. Du luktar svett, ditt kräk. Ditt dumma ansikte är så jävla enerverande. Jag måste snart mörbulta ditt köttansikte. Jag kommer att bruka ett måttligt tungt järnrör - det ligger förresten nedanför mina fötter. Denna natt skall jag hämnas. Föreställ dig allt hat och all hämndlystnad som under åren byggts upp. Försök bara att föreställa dig det mest plågsamma sättet att dö på. Och förstå sedan hur mycket helvete du kommer att tvingas uppleva, ditt svin. Jag beslutar om du kommer att få dö eller inte. Känn hur kall pistolmynningen är som retsamt dras över din svettpärlade panna, längst tinningen och vidare över din feta nacke. Jag får nästan erektion när jag föreställer mig hur en kula penetrerar dig. Kanske ditt svulstiga lår, rätt igenom, så att du grisaktigt måste skrika som färdig för slakt. Fast ingen gillar väl produkter med din fetthalt. Fan vad du stinker. Stinker rädsla så. Eller är det kanske ånger? Vad du än må känna så är det för sent nu. Situationen du befinner dig i har du själv satt dig i. Och jag önskar från djupet av universum att din dödskamp skall bli utdraget lång. För var minut jag känt mig äcklad av dig skall jag se till att du får uppleva en livstid av ofattbar smärta. Känner du rakbladet, det är hyfsat vasst va? Jag låter bladet med visst tryck spela över din hjässa. Så vackert att få se blodet tränga fram ur den smala skåran. Som om blodet hölls fångat i tjockskalligheten. Därefter går bladet över ögonbrynet så att ögat inte får så klar sikt. Sedan tar jag i lite hårdare och "aj aj". Höger näsvinge separerad. Och sen över dina tjocka läppar så att blodet täcker hela hälften av ditt ansikte. Du försöker skrika. Det bildas blodsalivsbubblor till följd av din vanvettsjämmer. Det kittlar inom mig när jag ser din kraftiga hals med nervöst blodpumpande ådror. Så gärna, så gärna vill jag öppna dig. Ett snitt i livets räls och jag får se ditt dumma väsen till människa snabbt tyna bort - förblöda bort. Jag hatar dig! Jag vet att du någonstans i fetmans kropp bär en penis. En skamkuk som får var blick att rodnande avvika. Den penisen skall bort. Avlägsnas medan du fortfarande är i liv. Jag skall skända dig både före och efter din död och det låter jag dig få veta. Njuta skall jag. Njuta! Undra hur länge det tar för en person att förblöda bara genom ansiktssnitt? Nu börjar jag. Först ska jag dra ut dina tänder, sen dina naglar, peta ut ögonen, spräcka trumhinnorna, pulverisera testiklarna, krossa knäskålarna, knäcka käken, bryta ryggen och samtliga revben. Nu blir det klart för mig hur jag skall döda dig; Knytnävsslag mot ditt hjärta till det stannar. Satan, om detta offer har en själ, fånga! Fånga! -Ravenlord 2003 Translation: Differing Weights are an Abomination for the Lord I want to injure you. There are so many ways for me to hurt you. I would gladly make use of each way. Let us age while your torture goes on without pause. Now you're sitting here, where I want you. Oh, during all these long, slow years that have passed my hatred for you has been corrosive. When I've felt that I didn't dare or maybe... You infuriate me just by sitting there with your bloated body and stupid face that appears to be trying to calm me down. There is nothing you can do now, you freak, nothing at all. You're pathetic. You don't even realize why you're here. Do the ropes hurt, you fat bastard? I tied you up as hard as I could. You reek of sweat, you scum. Your stupid face is so aggravating. Soon I'll have to beat your fleshy face to a pulp. I'll use a moderately heavy iron pipe - it's lying at my feet. This night I will take my vengeance. Just imagine all the hatred and vindictiveness that has built up during the years. Then try to imagine the most painful way to die. And then understand the hell I will force upon you, swine! I'll decide whether you will get to die or not. Feel the chill of the gun barrel as I slide it against your sweaty forehead and down to your fat neck. I almost got an erection when I imagine a bullet penetrating you. Perhaps your thick thigh, straight through, so you'll scream like a pig ready for slaughter. Though no one would like a product with so much fat. Damn, how you stink. Does fear stink so? Or is it regret? Whatever you're feeling, it's too late now. You've put yourself in this situation. And I wish from the depth of the universe that your struggle with death will be exceedingly long. Every minute I've felt disgusted by you will be repaid with a life time of unbelievable pain. Do you feel the razor blade, it's pretty sharp, huh? I'll let the blade dance across your head. It's so beautiful to see the blood pour out from the thin cut. As if the blood was trapped in your thick head. From there the blade goes across your eyebrow, reducing your vision. I put more pressure on it and "ow ow". Your right nostril is separated. And then over your thick lips so the blood covers half your face. You try to scream. Bubbles of bloody saliva form from your maniacal whimpering. It tickles within me when I see your thick neck with nervously pumping veins. So willingly, so gladly would I open you up. A cut in the rail of life and I'll see your stupid humanity fade away - bleed away. I hate you! I know that you, somewhere in the body of fat, have a penis. A shameful cok that averts blushing eyes. That penis must go. Removed while you're still alive. I'll mutilate you both before and after your death and I'm letting you know that. I'll enjoy that! I wonder how long it takes for a person to bleed to death just by cuts to the face? Here I go. First, I'm going to pull out your teeth, then your nails, gouge your eyes, burst your eardrums, pulverize your testicles, crush your kneecaps, snap your jaw, break your back and all of your ribs. Now it's getting clear to me how I'm going to kill you. I'll punch your heart until it stops. Satan, if this victim has a soul, catch! Catch!

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Kläng inte på mig mer. Dina slaka åsikter försöker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och håll ut tills sanningen blottas och falnar. Din dolks knivblad är för kort; nacken irriteras - inte såras. Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull. Idiotiskt solljus försöker rubba klimatet och balansesn men försöken är förgäves, ha ha! Mörkret består och dess klarhet är uppskattad. Mitt flin är blandat med tragikkomik och och avsky när jag ser din förlust av tänder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit välklädd och hövlig men formalitetens ansikte är täckt av rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar välmående. Är det jag som är trasig när jag inte begriper varför du ej ser hur passé, disträ och slätstruken du är? Sår - plåster - blödning - bandage Du tynger mina axlar, ryggen värker, stegen blir tunga. En bördans ryggsäck ihopväxt med min hud. En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt. Min skalle är öppnad, blottad. Våt av aceton. Prästen tänder stickan och för den mot målet. Hjärtat slog inte men hjärnan tänkte fortfarande. Ansiktet förvreds av dödsspasmerna och en efterlängtad sömn tog vid. -Ravenlord 2005 Translation: Epigram Don't cling to me anymore. Your flaccid opinions try to force themselves into my injured back. Take your false tone and persevere until the truth is exposed. The blade of your dagger is too short. Irritating, not wounding. Outside the snow is firm and patient. Idiotic sunlight tries to shift the climate and the balance but the attempts are in vain, ha ha! The darkness persists and its clarity is appreciated. My grin is mixed with tragical comedy and disgust when I see your loss of teeth, concentration, nails and personality. You've always been well dressed and courteous but the face of formality is covered in pink/purple stretch marks as if lost tapeworms and pinworms had territorial battles beneath your skin. You live and seem prosperous. Is it me who's broken when I can't understand why you won't see how passé, distracted and mediocre you are? Wounds - plasters - bleeding - bandages You weigh my shoulders down, my back is aching, my steps grow heavy. A backpack of burdens, grown into my skin. A bitter load of self-blasphemy and insight. My skull is opened, exposed. Wet from acetone. The priest lights the match and closes in on the target. The heart wasn't beating but the brain was still thinking. The face was distorted by rigor mortis and a long-awaited sleep ensued.

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Jag skär genom mina lager Lager av preventioner - pretentioner Av masker och förklädnader Prestige och stolthet Jag blottar min kärna En infekterad nukleus Strålande som aftonstjärnan Den bländar och brinner Men ljuset är svart Och elden så kall Så kall att den bränner Den förtär och bygger upp I en evig reaktion Byter ut det jag var Men förrädiskt långsamt Vad skulle jag vara om fem hundra år I denna kalla mutation? Jag vill inte veta Det vill jag inte alls veta Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset Och värmen och glädjen som jag saknar så... -Melkor 2004 Translation: Metamorphosis I cut through the layers Layers of pretentions Of masques and disguises Prestige and pride I'm exposing my core An infected nucleus Radiating like the evening star It blinds and burns But the light is black And the first so cold So cold that it burns It engulfs and rebuilds In an eternal reaction Changing what I was But treacherously slowly What would I be in five hundred years In this cold mutation? I don't want to know I don't even want to know But I can never return to the light And warmth and joy that I miss so...

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

It all began with the shades of what we never thought existed. The vision of the distorted views was no longer an illusion. It was the plain and bitter truth. My divination that I never dreamt was now to become. Th pseudo silence and all I have unseen. Life is a darkened silent barricade between all I am and all I ever wanted to be. We're soon to die. Inherit the wisdom of the earth Who has struck the bell? That leads us into hell... I explore myself with my inner eyes, the prodigal son dropped his disguise. I stalk through the fields of my forsaken memories. Fading away like withering travesties. My inborn lust for adventures of sharpeless nature and kind. I lie here clutching at straws, the dream savant chose me blind And then we die... Inherit the sadness of the truth Erupted are the seas The epitaphs written in the breeze. Eradicate our bounds from the earth Internally, eternally never to emerge Torment - Death on holy ground Carnage - In blood we drowned.. The world cracks and we fall into decay The waves of Styx sweeps the dying as I caress their souls. My knowledge tickles as I cry, the sorrow spectrum grows. I weigh my anchor and sail through the rainbow... There's no future to alter. I enter the other side... And now we're dead Inherit the secrets neverknown Explore the universe Behold the ancients' curse The dead shall walk the earth. -Edge of Sanity

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Just som oljuden som värst skakar om min skalle. Just som skarpa strålar av horljus överfaller mitt sinne. Just som balansen börjar svikta och synfältet flimra. Just som andningen blir ryckig och hjärtslagen ojämna. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Varje enskild smärtimpuls multipliceras incestuöst. 314 Kristus-remmar av läder håller min kropp på plats. Nyss var jag mitt ibland dem, jag lät mig finna mig i tristessen men jag kände ingen fara, inget hot. Jag var "den tyste". Nu skrattar de. Förenade imbecillpatetiska anencefaler. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Ibland tycker jag mig se småflickor som klappar händer medans åskan mullrar ... Ibland tycker jag mig se regnande blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder... Ibland tycker jag mig se Gud faders konturlösa uppenbarande sänka ned sitt varnande finger... Ibland känner jag med starkaste övertygelse hur Herre Satan kramar om mig i min kättjade existens... What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat Jag har en väg att gå men än så länge vandrar jag i diket nedanför. Jag vet inte ännu hur jag kommer upp men jag känner ohelig närvaro. Åh, mörker! Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker. Remmarna lossas, vita duvor exploderar, skratt ersätts av miljoner unisona dödssuckar. Bortom förståelse - Bortom ordförråd Något ofantligt kommer och jag är en del av evolutionen, jag är en del av evighetens evighet. Fyra korsfästelser, fyra vänner är för alltid gjorda till intet.. sanning, lögn, tid och rum, de hänger med huvudena mot varandra. Och bortom de falnande/fallande stjärnorna kan (inte) skönjas ett skadeglatt flin.. Satans min är fin. Spela symfonin! -Ravenlord 2005 Translation: My Body Was My Prison Just as the noise rattles my head the worst. Just as the sharp beams of whore light attack my senses. Just as the balance is failing and the vision flickers. Just as the breathing gets jerky and the heart rate uneven. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Every single impulse of pain multiplies incestously. 314 leather straps of Christ restrain my body. I was with them just now, I accepted the boredom but I felt no danger, no threat. I was the "silent one". Now they're laughing. Anencefalics united in pathetic idiocy. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Sometimes I believe I see little girls clapping their hands while the thunder rumbles ... Sometimes I think I see a rain of blood and sperm hit their red cheeks... Sometimes I think I see God's uncontoured form descend his finger of warning... Sometimes I feel with the utmost conviction how our Lord Satan hugs me in my tethered existence... Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. I have a long way to go, but so far I've been wandering the ditch below. I don't know how to get up yet, but I feel an unholy presence. Oh, darkness! The devil's comforting and frightening darkness of Hell. The straps are loosened, whilte doves explode, laughter is replaced by millions of unisonant death sighs. Beyond understanding - beyond vocabulary. Something huge is coming and I'm a part of evolution, I'm a part of the eternity of eternity. Four crucifictions, four friends are for ever undone... truth, lie, time and space, they hang their heads at one another. And beyond the dimming/falling stars a malignant smile can (not) be seen.. The grin of satan looks nice. Play the symphony!

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

No lyrics have been submitted for this track yet.