Hejdå
No lyrics have been submitted for this track yet.
När sammabitna anleten piskas nyktra i Novembermorgonens intensiva snöblåst Nä dina fotspår i snön täcks och försvinner på några enstaka sekunder När du känner dig svimfärdig med fötter som isblock och stelfrusna fingrar När det knäpper i träden och allt liv frusit till bleka, vita statyer Då är det vinter Vinter... Det är kolsvart, kompakt vinternatt Så mäktigt och gigantiskt Jag ser upp i det kalla, rena nattvidundret och jag känner en märklig stolthet Det är ingenting som stör eller irriterar mig Inte en människa, ingen trafik Ingen stress Vinter, jag välkomnar dig Var krigare av nordiskt blod behöver dig Du är hälsad och hyllad Skogen är omsvept av snö Så kall och ren Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön Längre och längre in tills man av alkoholen känner sig utmattad och glödande varm för att sedan lägga sig till rätta och behagligt somna in Vinter...
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny Frida, Amanda, Mia, Klara Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter We are together and we all feel fine United as a family Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin Nina, Alva, Pernilla, Rebecca Låt oss leka. Nu kommer jag och tar er! Miljoner hormoner. Inga proportioner Bara definitioner We are together and we all feel fine United as a family Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara... Det är så mörkt nu och kallt Hanna, Linda, Emelie, Judith Och då som jag stod där bland varma och levande minnen och betraktar höstlövens skira dalande ner till den murknande markens säkra kretsloppsförmultnande så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp Bländande... Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...) Han sträcker ut handen och ler men jag spottar honom i ansiktet Mitt saliv är svart och klumpigt Därefter faller jag ner till jorden Det svindlar för ögonen Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna Rutnande kropper Stanken är fruktansvärd Men jag lever... We are together and we all feel fine United as a family Together we all feel fine
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att våldta en psyktiskt svag flicka och sen under grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar tvinga henne att föda mina gullungar. Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli. Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet. En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande nonsenstrams. Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande, konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj. Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish. Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen. Rinner ner och gör strupen levande. Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen. Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den definitiva klarhetens pyramidgångar. Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller hur den kommer att luta när jag skjutsas in i krematorieugens eld. Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda, skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte. Evigt oförstådd. Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren, personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad. Ett fall i en folder i en journal. Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej! Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör inget. Jag försöker inte i överhuvud taget. Långsamt låter jag det jag har i mig fräta bort det humana i mig. Det som kanske skulle kunna göra mig till en accepterad person, det förtvinar av orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan. Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter ett hjälp fortfarande finns så skriver jag. Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har att säga dig är gratulationer till din plats på jorden. Jag har ingen. Åh, som jag önskar att jag låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar. Och hade en ny möjlighet...
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Dina klor sjunker djupare Djupare i mitt inflammerade sinne I den ständiga kampen Som lämnar allt rent förött Luvenis Hur kan jag vinna då dag och natt slits tu av begär i dett ruttna träsk som du lämnar då du själen förtär Jag piskar dig Slår dig Skriker ut mitt hat Skriker ut min längtan Är det kärlek att lida så? Du förtjänar samma lidande... som du utsätter mig för Men ditt namn bör vara Legion Jag drunknar i ditt kött Varje slag tusen åter men varje blick obesvarad En dag kommer du att titta på mig med skräckblandad tjusning lysande ur dina vemodigt döda ögon
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Jag vandrar genom skogens mörker Kylan biter i min själ Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri Om pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka moln Samlas ovanför mig. Skuggor vägleder mig in i Evighetens ändlösa mörker. Jag känner mig som Född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner Av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla... Jag känner mig som född på nytt Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla Snön ligger tät framför mig och morbida varelser Skymtas på himlavalvets molniga skapelse Det är nattens dolda mystik av en förgången tid En natt som man önskar vore för evigt Nattens dominerande mörker som tar död på solens Glädjande värme. En vandring genom nattens mörker I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod Jag vandrar genom nattens mörker Kylan biter i min själ Vargarnas ylande hörs på håll och korparnas skri om Pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka Moln samlas ovanför mig Skuggor vägleder mig in i evighetens Ändlösa mörker. I midvinternattens kyla
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Ett fagert land med stolthet och anor Vars välde var stort - berg och sjöar och skog Med rakryggat folk under blågula fanor Länge sen nu sen den stoltheten dog Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår I hycklarnas tecken - i sexuddens sken Med extrem oerhördhet Två rysligt kalla inviter Du är snart inte levande Du var vid liv - nu död Jag tog ditt liv - jag gav dig hjälp Farligaste, impulsivaste hämndlystnad Effektivaste, smartaste vedergällning Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis Jag vill vara något totalt Jag är en händelse som sårar Rodnandes - jag örfilar skedet Jag är något monumentalt Jag var en punkt i något... Skrattandes! Han blöder fortfarande...
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Candles burning, glasses are chilled and soon she'll be by Hope and pray she'll say that she's willing to give us another try And if all those plans I made don't melt the lady's heart, I'll put on the old 45's And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she'll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we'll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her want to stay It's been too long since I've seen her face light up when I come home It's been too many hours I've wasted staring at the phone Sweet old songs I'm counting on you to bring her back to me I'm tired of listening alone And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she'll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we'll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig Vi har känt varandra i en halv evighet På mer än ett sätt så älskar jag dig Jag behöver dig och vill inte vara utan dig Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att NEJ! Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp på mig. Din förlust... av mig Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes, skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet... så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och gärningen skall ske. (Tidigare) Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen (Kilometer från samhället där vi eldade och pratade kärlek och misantropi som unga) Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avlägsen människas liv Du står metern framför mig och väntar på att mitt Urvattnade ansikte med mun skall börja tala Det är sekunder innan jag överfaller dig och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa kniveggen Jag hugger kniven i dig. Det går lättare än jag trott Du förblöder under mig. När jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael "Til we meet again" I mina hörlurar och jag vet att du kommer Förlåta och förstå när vi möts igen.
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026