Ödemarkens son

Solmärkets brådfång nu står Vid storskog och rimhöljda snår Kom! Syster och broder från lid Nu stundar en alvehögtid En gåtfull släkt I daggkåpa skrudad Av skymningen väckt Ur mossan som dess hemvist täckt När alver sina runor sjungit Från åsar, utöver fåld Och på frostöm växtbädd sprungit Med ödets härold Skola ödemarken viska Från trolldomskällans bröst Såsom nordanvindar friska Med en sagoröst Höstmoln flyr I brådstörtad resa Över kärrlagg och myr I, av trolltyg omstrålat äventyr När alver sina runor sjungit Från åsar, utöver fåld Och på frostöm växtbädd sprungit Med ödets härold Skola ödemarken viska Från trolldomskällans bröst Såsom nordanvindar friska Med en sagoröst En rikesfamnande syn Beskådad av stjärnblick från skyn När alver sina runor sjungit Från åsar, utöver fåld Och på frostöm växtbädd sprungit Med ödets härold Skola ödemarken viska Från trolldomskällans bröst Såsom nordanvindar friska Med en sagoröst

Submitted by NecroGod — Apr 25, 2025

Den birfilande snöstorm vid herkuliska uren Över iskrönt gränsrygg i ursprungsmakt Från bergryggens skulderblad hörs näverluren De klagande toner i svältande trakt (Med hungerns sorgevagnar som släpande ok) Utmärglade, halögda, med bukar som rämnar (Nybyggaröden insvepta i vinterns dok) Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar Vävtätt är snöfallet som ger en matt belysning Kylan förkunnar sin härskarrätt Nu födan har sinat, allt känns som en feberrysning Det gnager i själen hos fjällbygdens ätt (Livslågan falnar för omältig nöd) (“Ett kungarike, för kött och bröd”) (Från korpboning höres hanskratten) (Så sakteligen närmar sig polarnatten) Hey! Och fjällskred avlas vid topparnas fästen En dundrande härsmakt i rasande färd Hey! Byns undergång, och lavinen är själva offerprästen Och drivornas fängsel dess altarhärd (Med hungerns sorgevagnar som släpande ok) Utmärglade, halögda, med bukar som rämnar (Nybyggaröden insvepta i vinterns dok) Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar Frosttronade de domnar Till griftlig stillhet de somnar

Submitted by BloodShrine — Apr 25, 2025

Oh... Likt månghövdad grönskimrande orm Ringlar sig färgpraktsdragen Över tindrande stjärnbilders glitterspel, glitterspel Från sprakande ögon i lönnlig kropp De dunkla behagen Nu fäller sin båge vid himlens sel, himlens sel Oh... Dess tveeggade tunga slukar alstringskraft från en nebulosa Den ymniga tjusmakt i nattens skrud, nattens skrud Et strålfång som synes ut att ömsa skinn i åldrad prosa Är sagoelden ett förebud, förebud Skuggor ila under glöden Bländade av skenets färd Beskådare av levnadsöden Flamma över hem och härd Lågor hugger ned mot marken Ormlik skepnad i skyn är stadd Nu glänser frost om furobarken Mot stammar skenet satt sin gadd Det ljungar och blossar från huvuden nio En pulserande rytm från ljusspelets brio Skuggor ila under glöden Bländade av skenets färd Beskådare av levnadsöden Flamma över hem och härd Lågor hugger ned mot marken Ormlik skepnad i skyn är stadd Nu glänser frost om furobarken Mot stammar skenet satt sin gadd Över nordriket målas den trolska skimär Den glittriga dimrök är dess konstnär

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 25, 2025

I gnistors regn binds en krans En cirkel sluten av stjärnors glans Från fjärranhet, från dunkel sfär I töckenvirvlarnas atmosfär Nu rider de fran pol till pol Mot rymdens tinnar, mot slocknad sol I molnens huld, blott fjärran än De högtidsmantlade månskensmän Med spänd båge och blänkande dolk Dessa luftgudar färdas över himlens lykta I nattens klang, den oförställda tolk Längs vintergatans bana ses de flykta (ses de flykta) Eldkvastar från vålnadshäst “Beinga till oss, din hedersgäst” Han som över månen styr Och stormorkesternas uvertyr Likt blodfärgad rubin Är månskensmännens blickar Med lömska solvargsgrin Längs himlakartan de drar De bär på nattens arv Som smeksamt oss bestickar I ändlöst tidevarv Hör! Världsalltets fanfar Likt blodfärgad rubin Är månskensmännens blickar Med lömska solvargsgrin Längs himlakartan de drar De bär på nattens arv Som smeksamt oss bestickar I ändlöst tidevarv Hör! Världsalltets fanfar Från Orions bälte de drar sin banestav Och nedstiger mot granskogsbrynen (granskogsbrynen) Sen urminnes tid de vevat jordens nav Från stjärnfirmamentet skänkt hembyggdssynen “Och ridande gladiatorer mot skyn åter lyfte De äro förmörkade solskensandar med ett högre syfte”

Submitted by Sexy Gargoyle — Apr 25, 2025

Vid ättekullars horg, i sångarmod och dyrkan Av jordpuls bliver adlad en avskorlig vildmarkskung En urtidskraft nu skänker den slagfärdiga styrkan Till vist och åldrat sinne, förborgat i lekamen ung Längs ydesnår och myrar med åska uti hjärtat Dimmans följeslagare träder på florygg skör Han skådar skändad mark, nu sinnet bliver svärtat En själaklagan starkare än jättars kör Ödemarkens son - från majestätiska nord Ödemarkens son - svor en ed till sin fosterjord Ödemarkens son - med stormens röst hörs hans strof Ödemarkens son - omskaldad naturfilosof Resan fortskrider, ledsagad av sin egen skugga Över stenbackar och rösen mot fjärran horisont Frihetsgill i själen, men medlen äro njugga Fast rikedom är vyn, och födan i hans näverkont För långväga vindar och regnbågens harmoni I vördsam bugan Han tämjer dess väsen med folklig magi Där klippblock är självaste sockenstugan Ödemarkens son - från majestätiska nord Ödemarkens son - svor en ed till sin fosterjord Ödemarkens son - med stormens röst hörs hans strof Ödemarkens son - omskaldad naturfilosof Lavformationer på hålstam och rot En fägnad monumental Eldfästningsböner invid bergets fot Hörs i hans madrigal Ödemarkens son - höglandets profet Ödemarkens son - besitter utmarkens hemlighet Ödemarkens son - vid ättekullarnas horg Ödemarkens son - han är omnämnd som Vintersorg

Submitted by Corpse Grinder — Apr 25, 2025

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?

I bäckfaran ivrigt tumlar du, djärva våg Skogens pulsader på statligt strövartåg Med spelglittrande kammar du strömmar på lyss och lur En fornvärldens gudom, en porlande trubadur Vid dimomsvept furnskogs blothäll I hamnelsens rus Ett bländverk av gudomen fridsäll I samklang med fröjdsamt brus Vattenstipade blindklippor i ditt djupsvarta svalg Täckta utav böljors krig, dess vildsinta batalj Offerbäcken, magiska virvlande ikon Mitt vördnadstecken är urtidsriten jag håller vid ån Vid dimomsvept furnskogs blothäll I hamnelsens rus Ett bländverk av gudomen fridsäll I samklang med fröjdsamt brus Du sångare ömson lugn och od Klar, frisk och kall Nordrinnande invid stenstod I viskande forsar och fall Nordrinnande invid stenstod I viskande forsar och fall Vid dimomsvept furnskogs blothäll I hamnelsens rus Ett bländverk av gudomen fridsäll I samklang med fröjdsamt brus Du sångare ömson lugn och od Klar, frisk och kall Nordrinnande invid stenstod I viskande forsar och fall

Submitted by Infernal Flame — Apr 25, 2025

Det gnolande skydrag svävar tungt Genom barrbältens mörka sal En dryadlik stämma som mässar lugnt Under ärans grönskande symboler De äro markens väktare i ursprungets dal En furobrödraskara konungslig i aftonvind sval... Under eder skygd (eder skygd), min tanke leds av friden I den trolska dalens hjärta Ulvars sköna bygd (sköna bygd), mitt hem i skymningstiden Den trolska dalens hjärta Enlaglandsmark sa barnafrom (barnafrom) barnafrom Den trolska dalens hjärta Fröjdens tempel och helgedom (helgedom) helgedom Den trolska dalens hjärta En ljungbeskrudad fruktbar skogsterräng Emellan bergsidors prakt För vila erbjuds mossprydd säng Där silverbäck melodiskt leker Allt äro ett språkrör av fullbordandets höga makt Och korpen i skyn en gåtfull skald på senkvällsjakt... Enlaglandsmark sa barnafrom (barnafrom) barnafrom Den trolska dalens hjärta Fröjdens tempel och helgedom (helgedom) helgedom Den trolska dalens hjärta... yeah, yeah Under eder skygd (eder skygd), min tanke leds av friden I den trolska dalens hjärta Ulvars sköna bygd (sköna bygd), mitt hem i skymningstiden Den trolska dalens hjärta Enlaglandsmark sa barnafrom (barnafrom) barnafrom Den trolska dalens hjärta Fröjdens tempel och helgedom (helgedom) helgedom Den trolska dalens hjärta

Submitted by Infernal Flame — Apr 25, 2025

Här i vårens och naturens sköte Dit jag flytt från stadens kvalm och tvång Här jag stämt med dig, min lyra, möte Här du åter klinga må, min sång! Flora blomsterprydda spiran sträcker Över bladlös skog och naken mark Strax, vad liv hon med sin trollstav väcker Vad förvandling i den vida park Sippor mysa på den mattan gröna Där nyss drivan fällt sin sista tår Trädens kronor, svällande och sköna Slå för vårvind ut sitt fagra hår Blåögd källa ned i dalen leker Mellan blomstren i sin högtidsdräkt Böljan solbeglänsta stranden smeker Börd av västanvindens ljumma fläkt Och med nyväckt kärlek på sin tunga Hör jag sångarfågeln, fri och nöjd Än från toppens späda kvistar sjunga Än sig svinga upp i himmelshöjd I er famn, som nyss mig öppnad blivit Jag och stämma vill mitt hjärtats lov För det sköna som naturen givit Bli en bard vid hennes rika hov! Och med nyväckt kärlek på sin tunga Hör jag sångarfågeln, fri och nöjd Än från toppens späda kvistar sjunga Än sig svinga upp i himmelshöjd I er famn, som nyss mig öppnad blivit Jag och stämma vill mitt hjärtats lov För det sköna som naturen givit Bli en bard vid hennes rika hov!

Submitted by Grave666 — Apr 25, 2025