Svåra År
I alltings mitt, I marans ritt De vidriga syner som plågar dig Ett hemsökt sinn En best vid din grind Som står vid din port och sen bultar och vill in Ej frid du får, ej heller någon ro Ty din andes kamp, den skyddar inget bo En natt så kall och hård En främling går i din gård En vålnad mitt ibland oss som snart vid din sida står En köld så hård och svår En vinter som aldrig blir vår Det som vi ser skall komma, ja snart blir det svåra år Du ser vad som skall komma Du ser vad som har skett Du har vapen förvärvat Du väntar på att hornet skall ljuda Du vet snart så skall mörkret sänka sig ned Ej frid du får, ej heller någon ro Ty din andes kamp, den skyddar inget bo En natt så kall och hård En främling går i din gård En vålnad mitt ibland oss som snart vid din sida står En köld så hård och svår En vinter som aldrig blir vår Det som vi ser skall komma, ja snart blir det svåra år En natt så kall och hård En främling går i din gård En vålnad mitt ibland oss som snart vid din sida står En köld så hård och svår En vinter som aldrig blir vår Det som vi ser skall komma, ja snart blir det svåra år
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026
En iskall vind En frusen skog En månes sken Där tveksamhet är vägen till en grav Ett skrik av nöd En säker död vid skog och sten Din kamp tar slut, här fryser livets stav Du vilar under stjärnorna Din blick är tom och klar Nån sluter dina ögon och sen finns inget kvar Ett illdåd sker i mörka natten Jaktmarker och frusna vatten Vapnets knall klingar ut så fort Norrland det är stort En sista färd i svarta natten Jaktmarker och frusna vatten Endast skogen vet vad som blev gjort Norrland är så stort Ett odjurs spår En best som går på tvenne ben En väktare av landet såg sitt kall Du lämnade din mark Du kom med månens sken Ditt högmod och ditt övermod Ditt fall I stillhet är nu skogen Trots snön har färgats röd Är du ej marken trogen så skall du falla död Ett illdåd sker i mörka natten Jaktmarker och frusna vatten Vapnets knall klingar ut så fort Ty Norrland det är stort En sista färd i svarta natten Jaktmarker och frusna vatten Endast skogen vet vad som blev gjort Norrland är så stort Ett illdåd sker i mörka natten Jaktmarker och frusna vatten Vapnets knall klingar ut så fort Ty Norrland det är stort En sista färd i svarta natten Jaktmarker och frusna vatten Endast skogen vet vad som blev gjort Ty Norrland det är stort Norrland är så stort Norrland är så stort
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026
Jag har vaknat från en dröm Efter lång och usel sömn I mitt inre finns visioner utan hämnd Där en rättvisa till sist skall utkrävas utan nåd I min bok finns ingen glömd och ingen nämnd Nåt vaknar som har kuvats av en välfärdsstat Nåt uråldrigt, nåt gammalt och primalt Från mitt hjärtas mörka jord Strömmar hedningablod Vågor slår med hjärteslagets period Likt en bräddfylld syndaflod Flödar hedningablod Sen den dagen jag förstod Svallar mitt hedninga hedningablod Hela världen runtomkring Tycks mig tandlös, svag och blind Tomma nöjen och materiella ting Den som vet och som förstår Vänder inte någon kind Ty vår rättvisa har blivit medbrottsling Nej, låt oss nu utropa våran hedningastat Där vilsna rop från öknen adresseras adekvat Från mitt hjärtas mörka jord Strömmar hedningablod Vågor slår med hjärteslagets period Likt en bräddfylld syndaflod Flödar hedningablod Sen den dagen jag förstod Svallar mitt hedninga hedningablod Från mitt hjärtas mörka jord Strömmar hedningablod Vågor slår med hjärteslagets period Likt en bräddfylld syndaflod Flödar hedningablod Sen den dagen jag förstod Har jag slutat vara god Känn hur gamla gudar kallar I mitt hedninga hedningablod
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026
Han kommer ur skuggorna Fradgandes fålen sin Lyktan som svingar till hovarnas sång Flämtande är dess sken Flykt över stock och sten Härjad av brådska och nödgad av tvång Vidare norrut Ja, vidare norrut Må djupaste skogarna bliva min grav Vidare norrut Ja, vidare norrut Från södernes härjningar ger han sig av Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid och vargtid Älgtid, björntid, vargtid I stugan hans kvinna står Packa, imorgon går färden Mot Norrberg där fältlägret står Där möter vi motståndsmän Lever vi fri om än vi må svälta Och kölden blir hård Vidare norrut Ja, vidare norrut Bränn nu förråden, tag båge och stav Vidare norrut Ja, vidare norrut En svärdsman och sköldmö på väg mot sin grav Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid och vargtid Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid och vargtid Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid, vargtid Älgtid, björntid och vargtid Älgtid, björntid, vargtid
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026
Från havets strand till fjällets brant Var hälsat sköna Nordaland Må elden aldrig falna Genom milsdjupa skogar i norr marscherar vi Över daggstänkta bergen vi gå Nu i svårmodets tid, ja i existensens strid Står vårt hopp till den älgprydda fanan Under isarnas täcke i många tusen år Har du legat och vilat i frid När nu dagen blir kväll, du till vila återgår Låt vår sång över vidderna fara Från havets strand till fjällets brant Var hälsat sköna Nordaland Må minnet aldrig dö Från skogens rand till klippans kant Var hälsat sköna Nordaland Må elden aldrig falna Undrar vintrarnes stormar vi kurat i vårt bo Under hösten i älgarnes spår Våran vandring var lång, genom nöd och ofärdsår Har vi samlat och fällt det vi jagat Då nu istid ånyo åstundar i vårt hem Vi erhåller de dagar vi får Om nu våren vill komma så sjunga vi igen Då vi höjer den älgprydda fanan Från havets strand till fjällets brant Var hälsat sköna Nordaland Må minnet aldrig dö Från skogens rand till klippans kant Var hälsat sköna Nordaland Må elden aldrig falna
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026
En vandring i mörker mot okänt mål Höj nu staven, se mot fjärran Ingen vet var färden skall gå Men sänk inte blicken, skåda skyn Skåda skyn Färden går genom okänt land Höj nu svärdet, se mot fjärran Allt du har är det du har i hand Men Allfader Odin går vid din sida Ty din kamp, din strid är evig Finn din väg och vandra den Evigt krig, en evig livstid Hör den röst som kallar dig Ty din kamp, din strid är evig Finn din väg och vandra den Evigt krig, en evig livstid Hör den röst som kallar dig Ty din kamp, din strid är evig Finn din väg och vandra den Evigt krig, en evig livstid Hör den röst som kallar dig
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026
Se hur mörkret där ute börjar sluta sig tätt och luften blir dimmig och kvav Söndrat är allt som förr var ett då frimannen villigt blev slav Säg finns något kvar som är äkta och sant av skärvor som kastats därhän? Tar du hellre ditt ansvar och ödet i hand mot att skälva på blodiga knän? Jag väljer friheten Framför falska ideal Jag väljer friheten Jag är hellre utan svar Än lever på en lögn för att få tröst, då finns ändå inget kvar Av alla slitna ord är ett dock störst, för mig ett enkelt val Jag väljer friheten För den frihet som betalts med blod. För den frihet jag än en stund har kvar För den frihet som är hem och jord. För den frihet, dеn enda som vi har För den frihet som vi strävar mot är något annat än blott tomma ord Ty dеn förpliktigar och kallar oss idag Jag väljer friheten Den som kräver, den som tar Jag väljer friheten Fast den skrämmer, ofattbar Den som näst intill förtär mig med sin låga het och klar Nej, den frihet som blott smyckar ord är inte godtagbar Jag väljer friheten Jag väljer friheten Framför falska ideal Jag väljer friheten Jag är hellre utan svar Än lever på en lögn för att få tröst, då finns ändå inget kvar Av alla slitna ord är ett dock störst, för mig ett enkelt val Jag väljer friheten Jag väljer friheten
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026
Genom djupaste mörker som ett sinne kan nå På den smalaste stig, som är ämnad för få Ro nu båten i land Finn en gyllene strand Har du själv valt din väg är du fri När du triumferar När du vinner dig själv När du följer ditt hjärta och går Fast du inte förstår Skall gudarna vandra med dig När du triumferar När du vinner dig själv När du ser dig i spegeln och vet Utan nån tveksamhet Att du slutligen dög åt dig själv När du slutligen triumferar Låt dem häckla och håna De har inget mer De slår din kropp uti bojor De tar allt de ser Men din själ, den är din Våga trotsa och vinn Om du faller var det av dig själv När du triumferar När du vinner dig själv När du följer ditt hjärta och går Fast du intе förstår Skall gudarna vandra med dig När du triumferar När du vinner dig själv När du sеr dig i spegeln och vet Utan nån tveksamhet Att du slutligen dög åt dig själv När du slutligen triumferar När du triumferar När du vinner dig själv När du följer ditt hjärta och går Fast du inte förstår Skall gudarna vandra med dig När du triumferar När du vinner dig själv När du ser dig i spegeln och vet Utan nån tveksamhet Att du slutligen dög åt dig själv När du skoningslöst Obönhörligen När du slutligen triumferar
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026
No lyrics have been submitted for this track yet.
Vem kunde tro en sorg så tung Kunde få plats i hjärtats rum? Säg, vad är livets hemlighet? Giv icke svar om du ej vet En kort sekund du flyger vilt I nästa stund är allt förspillt Och då nu skuggan ter sig mörk Säg, skall du resa dig igen? Säg så, min vän Så mycket smärta du kan ta in Uti ditt hjärta, i barmen din Blånande fjäll Rytande hav Vi tar dem med oss i vår grav Allt går så fort Flyger förbi Slavar till tidens tyranneri Du får dra tungt Mycket gör ont Det är en evig kamp du för Den stig bakom var lång och hård Den väg framför, den ter sig svår Och andetagen räknas ner Ja, snart så finns du inte mer Så mycket smärta du kan ta in Uti ditt hjärta, i barmen din Blånande fjäll Rytande hav Vi tar dem med oss i vår grav Att vara människa Att finnas till Då själ och hjärta gör som de vill Dånande forsar rusa fram Gudarnas tärning slår ditt namn Blånande fjäll Rytande hav Vi drar iväg Vi ger oss av Tälj livets stav
Submitted by Corpse Defiler — Jun 26, 2026