De Ödeslösa

En dag ska jag söndra Och skingra deras själar i eld En dag ska jag härska Och lämna som kött på markens gräs När svedande lågor dragit förbi Jag stå levande på askan Betvingande varje ömsint tanke Markens törst skall släckas av blod (Mot Helgrind) i öst de vandrar på led (Mot Helgrind) Utför jordens rand de stupar Må den farled som mynnar i slutligt fördärv (Mot Helgrind) Mot Helgrind (Mot Helgrind) Bli sist ut i den usla flockens färd Ovan stoft, ovan jord, ovan rike av död Mitt stridsrus mot världsträdet spirar När vårt vrak i haven nu sänkas Skall allt rämna och allt skall förgås Vi skall alla den hamn lämna Där vi av salta vindar pinats Alla ska bryta den våg Som närt själens bränningar (Mot Helgrind) i öst de vandrar på led (Mot Helgrind) Utför jordens rand de stupar Må den farled som mynnar i slutligt fördärv (Mot Helgrind) Mot Helgrind (Mot Helgrind) Bli sist ut i den usla flockens färd Då man tro på ljus och ande Tror jag på vinter och fejd Stackars ensamma väsen I en värld utan skönhet Då man tro på ljus och ande Tror jag på vinter och fejd Stackars ensamma väsen I en värld utan skönhet

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 25, 2025

Fordom... Frodandes i skuggorna av det förflutna Förmultnade minnen stampat till stoft Vaga ögonblick blekna, vaggandes bort till glömska Ty tiden som stannat den tillhör oss Passerade år bliva vår föda Närandes på de timmar som förlorats Vaga ögonblick blekna, vaggandes bort till glömska Idisslande den gårdag som förtärts Förbli intet – i djupet stanna I fordom dränkt – Sänkt i döda tidens damm Frusen i bortglömd dvala I fordom dränkt – Sänkt i döda tidens damm ???? Stunden då allt en gång kärt förlorar värde Vaga ögonblick blekna, vaggandes bort till glömska Nu frusna drömmar kläckta förgäves Framtidens styrka uppluckrad till menlöshet Svunnen existens upplöst, i djupet långsamt bruten ned Sänkt i döda tidens damm Förbli intet – i djupet stanna I fordom dränkt – Sänkt i döda tidens damm Frusen i bortglömd dvala I fordom dränkt – Sänkt i döda tidens damm Sänkt i döda tidens damm

Submitted by Cyberwaste — Apr 25, 2025

En illavarslande frätande ström Ilande kårar spår om annalkande dom Domnande nerver, strålande ångest skvallrar Larmar, om en avgjord kamp Cell efter cell kapitulerad, Av giftflodens vågor övermannad Må plågor och misär följa dig ända in i döden Krypande fasa inombords Kilandes, klamrandes fast om livets barm I tiofaldig styrka skvalpar döden, medvetet slingrande I sakta ström fram Bruten ned innifrån, veners förfall Sköljandes mot ditt livsfördärv Må plågor och misär följa dig ända in i döden Krypande fasa inombords Snärjandes, absoberandes hjärtats kraft Förlorad, i förtvivlan, mot fördärv... Av injektion fördömd, förkropssligad, av förruttnelse förtärd... För evigt förolyckad, förintad, förgiftad – veners förfall ...Veners förfall... Oh... Må plågor och misär följa dig ända in i döden Oh... Må plågor och misär följa dig ända in i döden Må plågor och misär följa dig ända in i döden Krypande fasa inombords Snärjandes, absoberandes hjärtats kraft

Submitted by Finntroll — Apr 25, 2025

Jag har förgått Själar som skuggor krälar Vanvett fött av natten Varit här förut En upptrampad stig Där ingen satt sin fot Det skrämmer, det lockar Måste vandra vidare Dit solen aldrig når ska jag dig bära Vi ser klart i mörkret En sista bön för Illviljans renässans Vredesmod min spegelbild I den kalla klara ån Jag borde ha förstått Vinet som gav Färgar nu grönskan svart Forsete är fallen Döden håller hov Likt Od vandrar jag över lik Vredesmod min spegelbild Jag ser klart i mörker Andas djupt eller inte alls Illviljans renässans Tvåhövdad dans i de fördömdas sal Livslång skymning fördröjer min vår Avsky och hat, giftet i mitt kärl Jag är med dig för alltid Jag är här Jag är här Dit solen aldrig når ska jag dig bära Vi ser klart i mörkret En sista bön för Illviljans renässans Vredesmod min spegelbild Jag ser klart i mörker Andas djupt eller inte alls Illviljans renässans

Submitted by Warbringer — Apr 25, 2025

Han stal dina sista ord, nu är han dina tankar Kyla och smärta, smutsiga naglar i öppna sår Han är den som tar, men aldrig ger... Om igår var idag Om igår var idag – jag är kamp Oefrånkomlig och skoningslös Äro han som skall piska livet dit jag vill Vetskapen om att endast ett är säkert Tyglar den bleka hästen ett tag till Kamp – jag är kamp Kamp – förgås i flammor Kamp – jag är kamp Kamp – förgås i flammor I alrunans skugga är viljan vapnet ???? Kamp – jag är kamp Kamp – förgås i flammor Kamp – jag är kamp Kamp – förgås i flammor Blod är inget Eld är allt Blod är inget Eld är allt Kamp – jag är kamp Kamp – förgås i flammor Kamp – jag är kamp Kamp – förgås i flammor Kamp! Kamp – jag är kamp Kamp! Kamp – jag är kamp Kamp! Kamp, kamp, kamp – jag är kamp Kamp! Kamp...

Submitted by Iron_Wraith — Apr 25, 2025

Mynningsflamman värmde föga Ett vådaskott utan ammunition Likväl kommer solen föda En son utan pardon Vinterns avkomma är sig lik Förändring, förhoppning, färger Likvakan blev en naturlig dynamik Sidensvansen härmar rovfågelns skrik Vill och försöker Men hatar så det gör ont Ohelig kvarleva skriker högst Plåga, pina, vånda och ve Vinterskuggan är sig lik Svarta förbannelser av förstörelse Ingen morgondag, omotiverade skrik Illvilja, glädje, sorg och misantropi Ingen sund tanke, jag går över lik Valknuten i norr bär mig söderut Ångestens högborg, krokar i taket Mitt förbannade blod gungade där Vi når aldrig land igen Vill och försöker Men hatar så det gör ont Ohelig kvarleva skriker högst Plåga, pina, vånda och ve Vinterskuggan är sig lik Plåga, pina, vånda och ve – Relik Plåga, pina, vånda och ve – Relik

Submitted by The Void — Apr 25, 2025

Ur fragment från livet som sveps förbi Hör de ylande minnenas virvlande Insup så odören av de fallna (fallna) Förena luft med ljuden från förtvinande kropp Kärr och gyttja varda en enslig grav Lera som med likstelhet snart förenas Flockandet av larver, maskar och flugor Bekräftelsen av domen från klagande korpars sång Virvlande och rytande – stormliar i vitögat skymta Virvlande och rytande – stormliar i vitögat skymta Ingen värdig jordfästning nalkas Blott ett insomnande till förruttnelsens bris Förnimmelse av livstempo som stillats Omsider släppa tag och ur dvala lämna in Stilla vila i evig slummer Ett minne blott upplöses i tid Köttets lämning, skinnflådd blödande föda Under vindens klagande ton, pågår så omvandling till jord Virvlande och rytande – stormliar i vitögat skymta Virvlande och rytande – stormliar i vitögat skymta Vindöga... Vindöga... Vindöga – Förblindad emot hopp, mot liv, mot nåd Vindöga... Vindöga... Vindöga... I motvind förgäves vandrat, från födelse till död Vindöga... Vindöga... Vindöga – Förblindad emot hopp, mot liv, mot nåd Vindöga... Vindöga... I motvind förgäves vandrat, från födelse till död

Submitted by MetalElf — Apr 25, 2025

I morgontimma var skapelsen ny En arla vandring längs strändernas stråk Lufthav som strålar av gryningens ljus Vind som kyler den grånande hud Ett förskönande kalls himlavalv Över den vidsträckta vyn Med fynd av drivved som svept in mot land Den djärvaste av tanke föds Solskivan ståtar högt Bakom skuggornas danande gång Det urtida träd som andas Som viskar ut sin gudaande Bark som murknat och fallit isär En gestalt som närts utan ljus Ögon som öppnas än utan liv Än utan syfte och mål Ask och Embla Ask och Embla De ödeslösa Med havet som slutpunkt, dess ändlösa grav Hand i hand samman mot en ny värld Räds ej den gäld som betalats i guld Men dömd till det pris som betalas i järn Forna vintrars skare Har nu glömt inför årets skörd Rämnande murar, smältande tjäle Ett ok som släpats i gyttjan Det finns ingen rättvisa Ty det finns bara oss Gårdagens slit betyder föga Inför morgonens dom Visa mig det band som brustit Visa oss dess spruckna fäste Flitens tid har tystnat Där pålar på nytt slås i jord Ask och Embla Ask och Embla De ödeslösa När Gautr gjöt liv, de befriade kroppar När Gautr gjöt liv, de befriade själar Varmt blod i ström genom ådror Värmen från dess källa, att skönjas bland lövverk Stränder av svavel, en spegel så grå Dränkt utan färger och liv... ...Av de ödeslösa...

Submitted by Nargaroth — Apr 25, 2025