Vanära, Vanmakt Och Avsmak
Låt det nu bli svart Jag välkomnar mörkret med öppna armar Mina väggar spricker, in kommer kylan Med taktfasta steg, omfamnar den mig Livet faller samman, allting dör Varför? Varför är jag här? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Resan är oändlig jag ser slutet, men jag kommer aldrig fram Kylan...smärtan...obeskrivlig Jag irrar runt i mörkret Försöker finna en hjälpande hand Men jag finner aldrig något Det är aldrig någon där Jag faller ner på knä Lusten och glädjen är mördad Låt mig vara, jag vill vara ensam Ni äcklar mig, låt mig vara Så låt det nu bli svart Låt mig nu falla in Falla in i sömn Låt mig aldrig mer vakna Låt mig begravas av tiden
Submitted by Cyberwaste — Nov 13, 2025
Further down Deeper and deeper Slowly killing me From within Endless depression Colder and darker Walls closing in Slowly killing me In endless grief I walk the road I am alone here No one can hear me I scream Until i collapse No one can hear me
Submitted by Cyberwaste — Apr 25, 2025
No lyrics have been submitted for this track yet.
This track is instrumental.
Vanära livets ande, stöpt i vanmak och avsmak Ständigt hindrad och förnekad, föralltid en skam Förkastad och frånstötande, inte längre människa Dessa tjugo år av skakandes dessa mentala galler Hänn förändringen med åren innerligt växa Frodas likt en dödlig, gallopperande cancer Jag ger nu vika för denna psykiska spetälska Låter verklighetens dunkel skörda min kropp Detta är det så kallade liv man är dömd till Lev det till fullo i dess stinkande, kvalmiga avgrund Varje ny bekantskap är en potentiell fiende Människan, ett flockdjur, fjättrad av förnekan inför insikt Allt jag en gång har värdesatt och hållit kärt Har dränerat mig, utnyttjat mig, använt mig väl Jag är en marionett i ett mardrömslikt skådespel Det som föreföll som god vilja, var en illvilja
Submitted by BloodShrine — Nov 13, 2025
Jag hålls vaken till rasslet av kedjor Till gnidandet av kättingar met sten När ska lidandet äntligen få sitt slut? Hur mycket kött skall få gå till spillo? Tankar kring död och smärta hemsöker Skingrar mig från verklighetens kval Sömnlösa nätter ömsar mina demoners skinn Och stryper mig med sina kalla fingrar Låt denna emotionella snara strama åt Kring min hals, kväv mig, men inte alltför hårt Jag vill fortfarande minnas en gnutta männsklighet En strimma medmännsklighet i ett hav av skit Arma, godtrogna lilla människa, se på mig Se genom det kött som du har fjättrat Hur det som legat gömt och förseglat i åratal Nu tär genom för att andas på egen hand Med "egna krafter"...
Submitted by Finntroll — Nov 13, 2025