Namnlös och bortglömd

Ett brutet leende av sjukdom och frost Insjunkna ögon, en blick helt tömd på hopp Olycksbådande nätter hemsöker kroppens boning Lämnar efter sig vaxartad och döende hud Ständigt letandes, kravlandes på alla fyra fram Stadens muller dränker den hemlöses klagosång Sjunker djupare ner i detta becksvarta träsk Fyll både buk och ven med sitt illbådande gift De skall komma för att hemsöka och bryta ner Varenda sista uns av mänsklighet skall förgås Lämna kvar ett utmärglat och förtvinat skal Bered nu ännu en namnlös och bortglömd grav

Submitted by Corpse Defiler — Apr 25, 2025

Mitt hat har aldrig varit såhär starkt Inte heller har min sorg varit så tydlig Långt där nere i fördärvets tempel Frodades jag i min ensamhet Likt en sten i vatten sjönk jag Allt längre ner i det iskalla vattnet Jag tyckte mig aldrig se någon botten Ständigt sjunkandes allt längre ner Här nere i djupet finns inget ljus Inte heller finns någon värme Ingen stjärna lyser längre klart Och här finns ingen vägledande eld Knivens ilskna dans över kall och stel hud Dränerar blodet, den sista droppen utav liv Det som du väljer att kalla för livsglädje Har marorna rövat ifrån mig i dem mörkaste nätter Sakta tynar jag bort För att sedan glömmas Ännu en oristad gravsten skall nu resas Och med tiden täckas av död vegetation

Submitted by Grave666 — Apr 25, 2025

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?