Förlorad

Djupa sjöar av härsknat och stelnat talg Det rör sig likt det ägde ett eget väsen I kolossala, stinkande gravhögar av späck Speglas det korpulenta psykets överflöd Genom dessa förtäppta kärl löper inget liv Sprängfyllda bukar förblir ständigt bottenlösa Svall av kväljande galla lämnar sina spår Tänder tynar bort likt atrofierade ruiner Från helvetessvalget höres Cerberus kalla Denna frosseriets fyrtorn och väktare På svullna bukar krälar de nu fram Mot ljudet av Bulimia Nervosa's larm På andra sidan klyftan, självsvältens vånda Dess nakna och förmultnande lund uppenbaras I dess utmärglade fång vaggas livets gåva Till synes skendöd, till synes transparent Förgängelsen är vad som förenar dessa entiteter Självhatet är vad som sammanlänkar dessa sjukdomar

Submitted by Finntroll — Nov 13, 2025

No lyrics have been submitted for this track yet.

Kylan kravlar sig igenom min hud Och tar sig långsamt in till mitt Sedan länge förstenade hjärta Och förgör det, pulveriserar det Klädd endast i förakt och självhat Faller jag ner på knä Skinnet på mina bara knän rivs upp Av den kalla grusiga marken Jag för mina stelfrusna händer Upp emot mitt urvattnade ansikte Svag, frusen, uppgiven Oförmögen att röra mig faller jag ihop I fosterställning ligger jag där Under denna kalla svarta natthimmel Ensam, bortkommen, förlorad Med händerna för ansiktet Tänker jag för mig själv; "Vilken vacker kväll..."

Submitted by johnmansley — Nov 13, 2025