Skogsgriftens rike

Den dystra, den frusna vägen till okändheten De starka, de sanna svarta själars vandring Landskap af kalla vidder svarta folket de frysa Snåriga urskogar slingrar sig solen ej mer lysa Den odödliga, den oheliga tron på mörkrets välsignelse De starka, de sanna svarta själars vandring Längtan efter dödens frid bortom de djupa dalarna En resa genom mystiken till de frusna salarna Den gråa, den trista graven slukar oss De starka, de sanna svarta själars vandring

Submitted by Iron_Wraith — Apr 26, 2025

En trolsk tystnad sänker sig Över landet af en svunnen tid En skugga kastas af vindarna genom skogens djup den fara Månljuset glimrar mellan träden skenet så starkt det stråla Där livet tar farväl, förenas helvetet nattsliga stigar breder ut dess vägar En färd genom livlösa vidder Ljuset är passerat och släckt Kistan i jorden den ligga kroppen är lämnad och begravd Dödens lyster, omsluter min väg att vandra Ledd af mörkret, jag slutligen fann min tid och plats Där slutet nalkas, förenas helvetet Där öppnas dödens port framför mig Där förblir mörkret evigt inom mig och skogens grav min själ befriar

Submitted by MetalElf — Apr 26, 2025

I mörkret jag vandrar under månbelyst himmel Med vindarna jag dansar genom sorgens kalla rike Af mörkret, af kylan livets ljus frös i vinter griftens glans Af hatet, af vreden ljuset blev dräpt i dagens förintade slut En kall frusen mark breder ut sig under mig över fältet in i djupa skogen Ur dimman från slottet en mörk ruggig skugga tar mig genom sinnets låsta port Skenet från solen bränner, aldrig mer I drömmens tanke jag färdas och ser, evighetens avgrund öppnas I fullmånens dystra sken

Submitted by NecroLord — Apr 26, 2025

Det är natten då månen vilar i dimma Djupa dalar omger mig i mörka och bistra stunder Dit skuggor aldrig når min själ föralltid dansa Och på fjället, träden breder ut sig till en evig skog framfær mig Med fackla i hand, på min stig jag vandrar tills mörkret lägger sin slöja över mig I ensamhet, mot slutet jag färdas Ljusets strålar som vatten rinna af mig Ett sken, lyser på mig i mitt hjärta, i min själ en port, står på glänt i mitt hjärta, i min själ En reflexion af tankar och känslor speglas i tystnadens glans Med vidöppna vener och fruset blod in i okändheten jag far

Submitted by Immortal — Apr 26, 2025