I det glimrande mörkrets djup

Så kallt och öde, denna natt skall döden gro Aldrig mer ska solen skina, aldrig mer Till intet, trevande jorden faller i ro Aldrig mer ska ljuset pina När elden från andra sidan bränner dess bo Till flykt, Kristus och de tolv tar Allsmäktige herre, förlorad och stupad Röken stiger under himlen så klar Evig äro denna nattsliga rit Rus så starkt, för alltid i vener flyta Andlig tystnad, mina tankar flyter fritt Låt aldrig ljuset återigen be I panik det ska möta sitt slut Vision så kristall klar, låt mina ögon se

Submitted by Lake of Tears — Apr 26, 2025

Jag blickar ut från berget fjärran Och hör ett skrik i den nattsliga tystnaden Jag lättar mina vingar Och flyger över nordlandets frusna vidder Jag hör vargens ylande tjut, Eka mellan de nakna träden Jag ser dödens mäktiga tron, Resas på det vidsträckta landskapet Som ett monument af sten Där i natten jag såg dess sken ödelagda är gryningsljusets strålar Där i skogen demoner vrålar Höga djupa mäktiga skog Där Guds skapelser dog Mörka dystra vidsträckta land Där mörkrets väsen vandrar i hand Jag svävar ensam genom en dunkel Och mörkt frysande himmel Jag känner vreden Och min kraft stärks ännu mer Jag speglar döden och dess rike I varje blick jag kasta Jag befriar min själ från kropp och blod Och fångas af mörkrets sylvassa klor

Submitted by Nargaroth — Apr 26, 2025

Det är natten då månen vilar i dimma Djupa dalar omger mig i mörka och bistra stunder Dit skuggor aldrig når min själ föralltid dansa Och på fjället, träden breder ut sig till en evig skog framför mig Med fackla i hand, på min stig jag vandrar tills mörkret lägger sin slöja över mig I ensamhet, mot slutet jag färdas Ljusets strålar som vatten rinna af mig Ett sken, lyser på mig i mitt hjärta, i min själ en port, står på glänt i mitt hjärta, i min själ En reflexion af tankar och känslor speglas i tystnadens glans Med vidöppna vener och fruset blod in i okändheten jag far

Submitted by BloodShrine — Apr 26, 2025

Vinter natt, så kall och evigt dyster för mig bort på frostiga vingar Vinter skog, så mörk och evigt sörjande för mig till hjärtat af dödens rike I en epok där mörkret strålar så mäktigt där snön faller tät och betäcker markens frusna jord I en epok där skuggor aldrig vaknar där horisonten lyser svart och sorgen dränker glädjen Vinter vind, så stark och genomträngande Kom och ta mig bort Vinter sömn, så djup och mäktig Vagga mig i dödens famn I en epok där natten aldrig kommer att tryta Där änglars vingar för alltid frysa och de af ljuset borta är I en epok där himlens höjd i låga stå Där mörkret tränger djupt och ödelägger guds lilla skara

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 26, 2025

Natten faller genom min frusna själ Djupt inom mig hör jag dess kall Jag far från min kropp, tillfredsställd och stark Iklädd dödens mantel så svart Allt blomstrande liv som aska blåses bort Med ett vingsvep, livet i ruiner falla All vår smärta är nu för er gjord Smärta som aldrig dör, smärta som tränger djupt Tills döden er alla tar Följeslagare af den falske svage profet Som givit oss all avsky och förakt Era liv snart sin bane kommer att möta Vart ni än försöker gömma, döden er ser Knivar ska genomborra era hjärtan svaga Och det liv han sägs ha skapat ska i rädsla fly All vår smärta är nu för er gjord Smärta som aldrig dör, smärta som tränger djupt Tills döden er alla tar Vi skuggar solen med vårt hat Hat som får blommor att vissna Ingen frid, ingen återvändo Döden slukar era själar, syndens vita trälar Det som en gång var ett kristet liv Nu djupt i jorden gömmas

Submitted by BloodShrine — Apr 26, 2025

Mörkret faller över Svea vidder och som vargar vi jagar i natten Blodet dryper från offer svaga i denna tid av guds förfall Blott det bleka skenet från månen reflekterar våra skuggor När vi far genom djupa skogar på jakt efter kristet kött Kristet kött i käften min mättar min hunger och lust Kristet blod i strupen min släcker min törst och längtan Kristet kött i käften min utplånar allt ert hopp och begär Kristet blod i strupen min släcker allt ljus och dess avkomma För alltid på jakt efter ödeläggelse jagar vi vidare i den tomma natten Ondskan flödar på vår väg genom byar och över fjäll Plågade skrik ekar där vi drar fram blodsbelagd mark breder ut sig efter oss Blott ett svagt eko kvarstår när vi helvetet når

Submitted by Celtic Frost — Apr 26, 2025

Ändlös vandring i fullmåns skymning Fängslad af den dunkla natten Blodsbelagd mark dränker min skugga Förhäxar mitt mörka inre Pervers njutning när jag plågas Lågorna snart min själ skall finna Jag är det besatta mörkret I skuggan af nattens herre Jag brinner djupt jävla nere I skuggan af nattens herre Ohelig herre af djupets krafter Förnedrare af det goda Tusen förenade själar svurna i blod Till ditt rike skall komma Själar svurna att föralltid härska Förenade där stålet vener snittar Jag är det besatta mörkret I skuggan af nattens herre Jag brinner djupt jävla nere I skuggan af nattens herre

Submitted by NecroLord — Apr 26, 2025

Fullmåne, en vision af Satans öga så rund och kall i natten den skina Fullmåne, ett sken i mörkret så stark och skön är min pina I detta onaturliga skede jag dig dräpa i starkaste vrede Dagens skinande ljus till graven fara med ett sus Du som ingenting är värd jag dig sända på griftefärd Bedrövelse, när allt faller i kras Vemod, ditt sinnes stora ras Tragedi, när ditt slut är nära Döden, en viktigt vis lära Din kropp, i eld och låga den brinna Din tid, i aska och stoft den försvinna Min själ, i nattens mörker den jaga Min skrift, nu läses som dödens saga

Submitted by Corpse Defiler — Apr 26, 2025

En trolsk tystnad sänker sig över landet af en svunnen tid En skugga kastas af vindarna genom skogens djup den fara Månljuset glimrar mellan träden skenet så starkt det stråla Där livet tar farväl, förenas helvetet nattsliga stigar breder ut dess vägar En färd genom livlösa vidder Ljuset är passerat och släckt Kistan i jorden den ligga kroppen är lämnad och begravd Dödens lyster, omsluter min väg att vandra Ledd af mörkret, jag slutligen fann min tid och plats Där slutet nalkas, förenas helvetet Där öppnas dödens port framför mig Där förblir mörkret evigt inom mig och skogens grav min själ befriar

Submitted by The Void — Apr 26, 2025

Över blodsdränkta vidder kala Glimrande land, bered min väg af sorg Kära smärta, låt min själ till dig dala Långt där borta, jag skymtar dödens borg Mörker! I mitt hjärta, träd fram! Dränk mig i din sorg, svep ditt kalla täcke över mig Sakta, djupare jag sjunka Bägare fylls med blod, natten mig tar Mörker! I denna eviga natt Sveper som dimma, över forna förglömda tider Längtan, förde mig hit Döden fryser min kropp, mina ögon svartnar Jag faller djupare och djupare En kall hand mig till slut gripa Inget liv berör mig, inget ljus mig når I det glimrande mörkrets djup

Submitted by Infernal Flame — Apr 26, 2025