Innerlig Förmörkelse
Blickar ut mot tomheten Vars disiga vy möter min blick Det var ej detta jag ville ha Men endast det jag fick Förlorad glans speglas mot ett skräckslaget och vitnande anlete Varför lever jag här och nu? I detta förskräckliga helvete
Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 30, 2026
Otåligt väntades på den yttersta stunden Skådar jag ut över denna cirkus, upprätad i avgrunden Och drömmer mig bort, till flammor och skrik Till allmän insikt om vad vi är, vandrande panik Tvåbenta mardrömmar berusade i omlopp, runt Helios Om jag ändå kunde slå in himmlavalvet Med en själens förvridna hammare Och se det giftiga norrskenet Sippra in i gudarnas gravkammare Och bilda allians, med varje världsätande demon Och vässa lien inför denna fruktlösa åkers alla strån Där jag också endast är Ännu en sprucken själ som tär En vilja och själ som inte är min En trasig docka vars ögon fallit in Med tårar av svavel, med natten min ende vän Klagar jag i vinde, om och åter om igen Och spottar i glöden, och skrattar åt döden För jag har orrubligen på känn, att jag är tommare än den Otåligt väntades på den yttersta stunden Skådar jag ut över denna cirkus, upprätad i avgrunden Och drömmer mig bort
Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 30, 2026
Befinner sig i ett vansinnigt perspektiv Sedan oräknbara solvarv mot födelsens förfall En tom atmosfär bortom djupets ridåer Där absurditetens förtvivlan gagnar vår färd Uppvaknad i tomheten, där kärlekens åder sinar Förkrossad är verklighetens skenbild av apati Likt höstens flammande löv som sävligt dör Missfärgad är sanningen av lidande Lögnen var så vacker, lögnen var så varm Jag dränks av dess skönhet, jag dränks i dess charm Psykosens allians till varje fjättrat litet sinne Aritekten till dessa drömlika tankar Tog självmant farväl till mannen, den slavaktiga viljan Då drömmen dog, dödade dagеn dig På galenskapens egg klingar slutligеn svanesången Livets skede, en födelse och ett fall
Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 30, 2026
Tordönet rungar i fjärran, sprider sin här En multnande infektion besudlar själslugnet Regnet spolade så till sist bort Den förorenade glädjens flod En tår av blod rann efter kinden Livslusten for med vinden
Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 30, 2026
Solen svimmar åter, skymningen blöder in genom dunkla fönster Tystnaden åderlåter det som fanns kvar av trygghetens mönster Övergiven till, förflutna siluetter Till apatiska landskap, bland höstlövens piruetter Trånar jag likt dem, efter jordens blöta kyla Där det maskätna hjärtat får sin bottenlösa vila Geväret lades fram, processen blev kort Processen blev kort, processen blev kort För allt som livet gav, till denna gråa spöklika slav Tvivlets ockupering och avskyns skall Kärlekens flykt och vinklarnas förfall För allt som livet gav, kysser jag mynningen och trycker av Kysser jag mynningen och trycker av Kysser jag mynningen och trycker av
Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 30, 2026
Sol ute, mörker inne Mörker i hjärta, mörker i sinne
Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 30, 2026