Älvefärd

Under täta kvistbältens gälaved På ljungklädda hygler och furvuxen hed Under månskärans spirande skymningsglans Som förtrollar och fägnar i skugglekens dans Mannakulning ljuda i fager ton I skydraget insveper daggstänkta mon En skepnad skönjes nu ute kvällningens fång Och trånande sjunger en snärjande sång Refräng: Själasutten Ditt tunga sinne lömskt hon tjusar Hålrygg rutten Dig leder i fördärv Själasutten Ditt arma blod för huldran rusar Hålrygg rutten I dunkelheten kärv På skogens rese färdes de vildsköna rå I stjärnpraktens lyster längs den hogstarka å Hon dig lockar från milans glödande kol Och fördärvar sinnesfriden hos din gemål I gruvlig oro hon kallar ditt förslavade namn Men fjättrad du står i skogfruns giriga famn Hon var den vackraste mö som bland kvinnfolk fanns Men i gråmossan släpar en djurlik svans Refräng: Nu när myrdimman tätnar i gryningens tid Åter igen du är hemma vid Men i själen du våndas och tiden blir svår Ty tankarna färdas mot vildvuxna snår Att i dövelse tjäna det blevo din lott När skogsnuvan kallar och tar dig förgått Refräng:

Submitted by Celtic Frost — Apr 24, 2025

Den skymningsröda dimma I trollberg och skog I älvakungens timma I trollberg och skog Någon klampar i bäckarnas brus Med törsten av gravölets rus Där lömska göler glimma Som villjarna tog I åsmark lystet ströver I trollberg och skog Han som ditt liv föröver I trollberg och skog Sedan istid sig vintern har dröjt Från benpipa utskuren flöjt Hörs toner som bedövar Som modfälld lamslog Refräng: I den strålfångsfalnande himmelsglöd Vedergällningens stämma nöd Fruktas utav heden Martallskuggans sändebud Svept i den ljudfyllda nattens skrud Stjärnhimlen är hans kylande brud Och de vigs när kvällning vidtar Makt i starka nävar I trollberg och skog Men inför gud han bävar I trollberg och skog Klockans klang i korsmannens spår Han drömmer om hedninska år Mot ödemark han strävar När kyrklockan slog Den dagabräcktning vaga I trollberg och skog De första strålar svaga I trollberg och skog Med vandringsstav i furstiga nord Som skall skådas och ej kläs i ord Förtäljts har mången saga Från trollberg och skog Refräng:

Submitted by NecroLord — Apr 24, 2025

Älvadimmans virveldans i nattens serenad Ett jungfruskimmer skrider över myrmakrernas mad Dimslöjor ses nu tråda i förtrollande skådespel Denna stjärnfagra syn har evigt präglat folktrons arvdel Refräng: Med fångarmar utav solröken tät I skogarnas djupa höstmajestät En aftonmö går andlösa fjät Hon träder på den mosstäckta jord Med kvidestårars dystra ord Omskaldad i de fjällhöga nord Älvalekens dolda kraft från sagoålders tid Väver sitt töcken stillsamt upp mot den branta lid Hos vandraren i natten som bevittnat dess ögonfröjd Snart ångestdrömmen tränger i hjärtekammaren förtöjd Refräng: Med fångarmar utav solröken tät I skogarnas djupa höstmajestät En aftonmö går andlösa fjät

Mörker och måndimmors nattliga prakt Famnar nu skogsklätt hölje Tronar den molntyngda nordröna trakt Med varande köld i sitt följe Bak tigande furor på urmodig hed I kvalfyllda skrymslen vad dväljes Vad skärskådar girigt mot daltången ned Där skälvande skepnader kväljes Refräng: I skymning stryker blodhågad ulv På hungersfärd leder fränder Törstdriven vädrar vidfaren skulv Med döden bak blottade tänder Flerstämmigt rop invid granbergets block Bryter den isande tystnad Rödsprängde ögen i blodpälsars flock Glimmar av otyglad lystnad Halvdager sprids över höjd över ås Skugghärar vakar på liden Men sänkor och myr som av dimmorna nås Döljes när dag är förliden Kall äro jorden där vargbytet låg Varmt är dess sinande flöde Den vakande sårgam som härnaden såg Sänker sig över den döde Refräng: Vers 1 & 4 Refräng:

Submitted by Lake of Tears — Apr 24, 2025

Av nordlig prägel först höres viska Den arga vind som fimbultrakter skola piska I kulet väder Den härdar dem som pinad ödemark beträder Dess karga klagan så ödesdiger Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger Dess grymma iver En höstlig årstidssång som tystnaden fördriver Dess makt nu stegras, de veka fasar Inför den stormblåst som i luftfärder rasar Nu sorg befaras Inunder olycksmoln där död skall vederfaras De dystra toner som ekar åter Besjungs av fagra stämmor som för vinden gråter Den omlit kväver Då, liikt en vredgad gudom som sitt dödsgarn väver Refräng: Ensligt land Vid himlabrynets rand Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband Fjällets gnom Betyngd i ålderdom I bergets valv, vindens alv Rik i fattigdom Det råder vargtid och bråda dagar Ej ens den rovlystne järv i blodtörst jagar För regnets ilar Bland klippors skydd då i blodruset vilar När nordlig fornmakt sig framåt bryter I raseri då ilsket filmbulstormen ryter Den själaprövar Det starka folk som i förgätna marker strövar Den piskar nu fjällets snöklädda rygg Där rimfrostgrå jökultungor består Den isande kraft så vederligt stygg Varslar om vinter dräpande svår Refräng: Ensligt land Vid himlabrynets rand Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband Fjällets gnom Betyngd i ålderdom I bergets valv, vindens alv Rik i fattigdom

Submitted by johnmansley — Apr 24, 2025

I ydesnårens huld du speglar furostam Innerligt du strävar längs källmossen fram I gryningsfrostens fägring så klar, så kall I höstlig dräckt, i höstlig dräckt Ett vildmarkshymnariums fänslangde ton Sträckes emot skogshuldad vitterstron Septemberprakten gykker den lövtäckta bäck I höstlig dräckt, i höstlig dräckt Refräng: De vita dimmornas färd du styr Din bundsförvant äro vinden som yr Längs en margfladig lågslands myr Du stilla glänsar i tystnad I skymningstiden famnas ditt rofyllde sel Där videskuggor leker i ett skymlande skådespel Nu töcken åter stiger ifrån bäckflödets härd I höstlig dräckt, i höstlig dräckt När vinterliga slöjor sig sänker ned Och vattenyten hårdnar av kölden så vred Dock ännu oss du fägnar i islupen prakt Ur höstlig dräckt, ur höstlig dräckt Refräng: De vita dimmornas färd du styr Din bundsförvant äro vinden som yr Längs en margfladig lågslands myr Du stilla glänsar i tystnad Refräng: De vita dimmornas färd du styr Din bundsförvant äro vinden som yr Längs en margfladig lågslands myr Du stilla glänsar i tystnad

Submitted by Sexy Gargoyle — Apr 24, 2025

Hjärteslitande drama präglar märgelgrav Rolös seglar nattravn i aftonens villande hav Myrding dansar ljus ur banemannens frid Tills vedermödans gryning illfundigt tar vid Refräng: Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod Fröjdestuken myrding börd av martyrium Nattravn visar stigen ut från griftens rum I forngrå mossa innslöts din kropp så ung Ditt öde äro snärjt i synden töckentung Refräng: Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod Martyrium - Din själ har slavat för nidingsdåd Martyrium - För banemannens skall ej ges nåd Refräng: Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod

Submitted by Corpse Defiler — Apr 24, 2025

De sändebud Allfader vise Vid blotklippans harg de svävar För den högste gud Allfader vise Nu nidingen han bävar I ljungeldars sky Allfader vise De ögon skall han styra Från ovan ty Allfader vise Ett offrat men vunnit fyra I kvalvädrets mist Allfader vise Om natten då trollen ströva Av ravnarnas list Allfader vise De lockas att dagern pröva En dimma så grå Allfader vise Himmel och hord förenar Så kall och rå Allfader vise Bland liktyngda grenar Refräng: Ut på de svarta hav Sjögriftens lågor Stiger från hövdings grav Rök famnar natten sval Likbål i vågor Färd går mot högan sal Kampeldens kung Allfader vise Med dvärgsmidda svärdet strider I sinnet så tung På åtta hovar rider När Valan spår Allfader vise Om förutbestämda öden Ett undergångs år Allfader vise Leder oss in i döden Refräng:

Submitted by SerpentEve — Apr 24, 2025

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård Refräng: En islupen dimbild mot bergstupen vätter På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala Nu er det långt till solvita nätter De av älvefärden dansar på hällarna hala träget ekar rösters rop genom natten tom De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn Snart så skal de väcka urbergets slumrande gnom Vida skola höres furstliga stötar från bronsgjutna horn Mörka skuggor rör sig över berg og häll Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk Dyster skepnad vandrar i den sena kväll Skådar troget över himlabrynet mantlad i särl Refräng: En islupen dimbild mot bergstupen vätter På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala Nu er det långt till solvita nätter De av älvefärden dansar på hällarna hala Stillhet råder från dung till skär Mörka moln sig dock vidgar Härar samplas och blodsfanan svär Trohet, och tronen blidkar Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall

Submitted by Celtic Frost — Apr 24, 2025

Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror De varsler ämner förslava män av styrka och mod En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn Refräng: Genom skog och mark Över frusen flark Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd Genom skog och mark Mot nordanvind så stark Där svaglynta finner en död så bråd Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd Refräng: Genom skog och mark Över frusen flark Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd Genom skog och mark Mot nordanvind så stark Där svaglynta finner en död så bråd

Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 24, 2025

När månstromman svinner från vågornas svall Dess moder bak molnskyar vandrar trind Den klagande lymningens viderskall Ljuder i bitande avlandsvind I Aftonens mörker då stormarna skred På nodriket djupsvarta böljande hav Draucgens skepnad på vågorna red Över dess virvlande vattengrav Böljebägarens vildsinta kast Sen urminner skänker ett kärvhetens arv I skenrök nu skymtas grymvulen gast En vålnad som varslar om vemodets darv I kvävande mörker han nidrades ung Sorgfällighetens börda han bår Sjëlen nu irrfärder ödestung Bland lömska blindklippors tigande här Refräng: Ett kustlandskap i daggvuren tid Den dystraste ymn av stormarnas hymn Draucgen beskuggar sjömans frid I mörker mareldsskimmer tar vid Vers 1 & 2 Refräng: Ett kustlandskap i daggvuren tid Den dystraste ymn av stormarnas hymn Draucgen beskuggar sjömans frid I mörker mareldsskimmer tar vid

Submitted by Corpse Grinder — Apr 24, 2025

Han länge bevandrat den mångmila skog Med sorgepinat sinne Själavåndan hans livskälla tog Sen år av mångfald hans tilltänta dog Ensligheten och köld honom tärt Hans vemodssjäl förstenas Fördriven är drömmen som honom har närt Fränder han lämnat, allt som han höll kärt Refräng: Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod Mot bäcklandskap leer han stegen Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå I dävmark dess sånger framträder Bland stammar som skådat den tärande höst Går sagolika väsen Skymningsdansen som skänker hans tröst Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst I gryningstimman de älvtoner ljöd I lömskhet evigt ljuda De skola stiga mot himmelen röd Skymningsdansen, den sorgbrutnes död Refräng: Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod Mot bäcklandskap leer han stegen Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå I dävmark dess sånger framträder

Submitted by Nargaroth — Apr 24, 2025