Det Verkliga Regnet
Likt ett barn trilskas jag med min förälder Spinner ideer och förnöjs Jag kan inte hantera dessa väsen, dessa känslor som står över mig och får mig att känna maktlösheter Jag blir övertrampad utav mina egna viljor, att stanna kvar eller att fly Verkligheten blir till dimma, kedjad fast till två blinda hästar Varje dag är en frihetens fälla, allt stör och kväver min vilja Jag har aldrig bett om den kalla hand du kallar vänskap, den fruktansvärda börda som jorden har betalat Och medan jag böjer mig ner för att avsäga mig allt jag någonsin ägt finner jag mig tyna bort mer och mer, till ett intet som kräver ingenting Jag vägrar bli målad i din bild Det sägs friheten är bara en illusion Men alla vägar jag följt har alltid slutat i desperation
Submitted by Iron_Wraith — Jun 14, 2026
Du kunde varit vilken stad som helst Ett center för dråpliga medelklass floskler Ett statsplanerande som reser sina gråa pelare på en grund utav hopplöshet och ironi Men du går jämt ett steg längre. Du gillar att sparka på dom liggande i gyttja och förnöjt skratta i metallisk resonans Din imperialistiska art kommer vara dom första i telefonlinjerna när undergången och kaosens timme inte längre går att skratta bort Må ni kvävas av era egna lögner om ekologiska alternativ och inkluderande etablissemang. Er tid har passerat
Submitted by Iron_Wraith — Jun 14, 2026
Vill inte bli en sån som talar i tungor i natten Vid varenda korsning sitter någon med kognitiv störning Delar en vardag utav eter, bortförd mer och mer för varenda meter Skismer av paranoia genomsyrar spektaklet Signalantenner, telefoner och tänder gnisslar Ser ljuset av ett minne vilseledande skimra förbi
Submitted by Iron_Wraith — Jun 14, 2026