A Life Worth Losing
No lyrics have been submitted for this track yet.
Oktober Klockan ställs snart om till vintertid och i mitt huvud är det krig Går ingenstans utan min kniv och själen min känns tom på liv Höstlöven faller idag, och likaså gör jag Januari Det är ett nytt år Vill inte veta hur jag mår Minns ingenting från igår och dagens ångest är så svår Timmarna bara går Men tiden tycks inte läka mina sår Snart är det åter vår Men snön faller idag, och likaså gör jag Maj Äntligen kan man gå ut Men min kropp är helt slut Tar mig en flaska själakrut och får stryk av en snut De kallar mig sup-ut Men vem kan leva med en ångest så akut? Pollen faller idag, och likaså gör jag Juli Nu kan man försöka leva Ljusa nätter och många fester Men mina drömmar har blivit så skeva och det känns som jag lever på rester av mitt förra liv, och det är ett stort kliv att ta makten över psykets strid Försöker vara positiv, finna lite frid Kanske hitta lite tröst Men jag känner en stor klump i mitt bröst När jag förstår att det snart igen är höst Sommarregnet faller idag, och likaså gör jag Oktober igen Jag välkomnar den mörkaste höst jag skådat Nu är mitt skal allt för skadat och mitt psyke - allt för plågat Möter tankar jag känner igen allt för väl Vill inte längre leva som en träl För politiker och polisbefäl Jag tror jag frusit ihjäl Ni har träffat min akilleshäl Det är nog dags att ta mitt farväl Höstens sista löv har fallit idag, och likaså har jag
Submitted by MetalElf — Apr 26, 2025
Urban enlightenment of desolation Instead of sex I turn to the art of delightful self-mutilation For surely you can see, that life is a sexually transmitted disease So I know you'll understand, that I'll rather see it reduced than increased For at least ninety-five percent of humanity is just garbage and waste If I had an army I would command them to make haste Legions marching against them, Leaving endless piles of burning men Once and for all - let the hammer fall on them... Nowadays there's not many people to trust But still there are some you can depend on until stainless steel rust Brothers until the end, we sleep side by side underneath this planets crust And we dwell in your dreams to enlighten you all So that you can see that mankind is destined to fall For some people have never seen the darker side of society Never used hard drugs or felt real depression or anxiety One of these days you won't be able to look up loyalty in the dictionary anymore Either it won't be there at all, or you'll see a picture of a crystal-meth addicted whore I grab every pill in my way, just to get numb for another day Heroin is the ticket though, just like they all used to say As the world is turning to shit and I dont care why The good old "fuck you all!" is my noble last goodbye... For at least ninety-five percent of humanity is just garbage and waste If I had an army I would command them to make haste Legions marching against them, Leaving endless piles of burning men Once and for all - let the hammer fall on them...
Submitted by Lake of Tears — Feb 18, 2026
Im gonna watch you up above And Im gonna see you down below I will mumble until you are deaf Whisper about strange soothing drugs The teachings of suicide and death Stutter about Oblivion and the Beyond While Still Withering in Silence For I shall stand behind the blade And watch you go down in flames You are the bloodstainded one The raider of razorblades Until Eternity Ends and the Lights go out Turn the knife against yourself The oneway ticket to hell All hail the scrapheap of Mankind May we be undone...
Submitted by Corpse Grinder — Feb 11, 2026
Snön kom sent i år Men sorgen kom tidigt Jag ser framför mig hur ni lämnar oss och går Och ni skall bara veta hur jag lidit Jag klamrar mig fast vid minnen Då vi tillsammans har skrivit Om hur ruset tagit över våra sinnen Och om hur dåligt allt har blivit Om vi då hade förstått Att om vi hade gjort allt vi förmått Så kanske vi bättre hade mått Hade ni då oavsett lämnat oss förgott? Hade jag då suttit här ensam och förgått? Ni är sex som på grund av ruset har försvunnit Och kanske är det ni som har vunnit För jag hatar att vi blev kvar här ensamma, för oss själva Efter dödens år - tvåtusenelva "Det här är inte rätt tillfälle att bli ren" Det var vad du sa, Hyle, efter att Fredrik gått bort Jag vet vad du menar, jag köper den idén Låser in mig i mitt fyllefort Och jag har aldrig varit särskilt smart Nu för tiden ser jag aldrig klart Så vi ses fan snart, bröder, vi ses fan snart
Submitted by Corpse Grinder — Feb 11, 2026
No lyrics have been submitted for this track yet.
(Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro.) Somliga av oss är Drabbade, men ingen vet varför. Vi är bara helt tappade och förföljda av kaos och elände, och vi blir bara mer och mer sabbade.... Direkt från mörkrets Västerås så utdrygar jag min egen livslängd och förhalar. Men jag har levt på lånad tid i många år nu, och jag hör hur klockorna klämtar. Så nu undrar jag bara om det äntligen är stillheten och den eviga tystnaden som väntar. I denna dystopiska dimma, i staden där blodet alltid rinner. I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner. I Västerås där mörkret alltid vinner... I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne. (Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro.) För cirka 30 år sedan föddes jag här, och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär... Platsen där folk hugger varandra i ryggen och äter rohypnol för att tappa sitt minne. Platsen där man äter zyprexa och haldol för att tygla sitt ursinne, och där leponex får folk att sluta sig i sitt inre. Platsen där alkohol och xanor framhäver ditt vansinne. I skuggorna där falskheten alltid vinner, där lojaliteten försvinner. I denna dystopiska dimma, i staden där blodet rinner. I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner. I Västerås där mörkret alltid vinner... I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne. För cirka 30 år sedan föddes jag här, och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär... (Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro. Bror, sov. Få en stund härifrån.)
Submitted by Morgoth — Apr 26, 2025
A dream is hunting me far beyond the lights of god sometimes he appears as an old man telling stories about horrible things, yet unknown condemned into thousand nightmares The dreams are hunting me far beyond the lights of god sometimes he appears as an old man telling stories about horrible things, yet unknown condemned into thousand nightmares eternally forever rest beneath buried under nails and crust
Submitted by BloodShrine — Apr 26, 2025
Det är höst igen och paranoian når sitt klimax Genom kylan tränger sig natten in i mitt kött Paralyserar tankarna i min skeva hjärna Torra löv dansar i vinden bakom mig Skapar obehagliga ljud ur tystnaden Och triggar upp min redan starka noja Alla passerande vider är potentiella fiender Jag stirrar hatiskt mot varenda jävel Hoppas att någon ville snegla tillbaka Och ge mig en anledning att fälla ut teleskopbatongen, för att slå ihjäl honom Den människa jag en gång varit är försvunnen Numer är jag ett monster Driven av krafter ni aldrig vill förstå Men även jag har älskat Ångest kan göra en så trött Man tappar liksom viljan att försöka Ni kan inte förstå hur det är Att enbart vara en skugga av sig själv Jag plockar upp tetran ur väskan Tar några stora klunkar vin Känner mig lite varmare inombords Och jag tänker att det här är den enda kärlek Jag någonsin lär uppleva English translation: In the shadow of myself It's autumn once again and my paranoia reaches its climax The night penetrates my flesh through the cold Paralizes the thoughts in my deranged brain Dry leaves are dancing behind me in the wind Creates unpleasent sounds from out the silence And triggers my already strong paranoia Every idiot passing by is a potential enemy I stare hatefully towards every single one of them Wishing someone would gaze back at me And give me a reason To unfold my expandable baton and beat him to death The person I once used to be is now gone I'm a monster nowadays Driven by forces you shall never understand Still I have loved Anxiety can make you so tired One can lose the will to keep on trying You will never understand how it's like To be nothing but a shadow of yourself I pick up the bottle from my bag I take a few big gulps of wine Feeling a bit more warm inside And I think to myself: this is the only love I may ever experience
Submitted by The Void — Apr 26, 2025
Det här är helt klart den finaste delen av Västerås. Det här är Anundshög. Det är inte bara Anundshög som är mitt favoritställe, utan det är det hela kringomliggande området. Jag finner en slags ro här. Jag letar utväg men jag trängs bara längre bort. Jag finner ingen ro, styrka, tro eller hopp. Fastnar i spår som jag inte kan ta mig ur, och de få vägval jag möter leder enbart till förintelsen av mig själv. Jag har inget val. Det är här jag vill avsluta mitt liv. Vem vet vad som väntar? Den tanken har knappt slagit mig. Sista andetaget - befrielsen är min död. Sista andetaget - in i min sista sömn.
Submitted by BloodShrine — Apr 26, 2025
Bitterljuv nostalgi Jag minns sommaren innan jag skulle börja högstadiet Vi stal brännvin och drack oss fulla ute i skogen för de första gångerna i våra liv Höga på bensinångor och etanol drog vi omkring på ostadiga fötter med ostadiga kliv I fel riktning och åt fel håll, det känns som att det redan då var förutsett att jag skulle dansa genom livet till toner av moll Detta var början till min nedåtgående spiral Hade inte en aning om att jag ärvt gubbens ölsinne och att jag senare skulle bli ungefär likadan, göra liknande val Dricka öl och vin och bete mig illa som ett jävla svin Med en fasad utåt men fylld av hat och kemikalier inuti Minns de varma dagar när vi drev omkring planlöst. Tiden stod stilla Vi rökte weed och mådde bra. Strök runt nervösa och höll utkik efter knarkspan Jag minns kvällarna på Bjurhovda, alla droger vi tog och all den glädje jag en gång kände Pundarkvartarna där det alltid var fritidsgård och jämt sprang idioter och rände Igång både dagar och nätter på benso och amfetamin, man var hög dygnet runt och man var nästan aldrig clean Många av mina gamla vänner är för längesedan döda och mul En del blev inte så gamla och hann inte uppleva så mycket kul Självförakt och självdestruktion Jag kommer aldrig vara ung igen och jag känner mig nedstämd, deprimerad och tom Men jag kan fortfarande känna de svala sommarnätterna på vaket Känner fortfarande lukten av asfalten och kan ännu höra regnstänken mot altantaket Jag är en nostalgiker och jag minns allt så väl, klart som i de klaraste av vatten Jag kan fortfarande andas den sommarnatten...
Submitted by Corpse Grinder — Feb 11, 2026