Havets vargar

Från vida kring vi komma i tusen far fram över havet likt blad i vinden Som skuggor i horisonten kommer vi i flock I långa stolta skepp med draken i för havets kalla vindar river i segeln När stäven skär i genom böljorna som nordens vargar far vi fram Fäller vårt byte vid solens fall som havets vargar samman i flock sprider vi skräck bland guds lamm som nordens vargar far vi fram Hör korpens sång i från ovan när klingan faller i Allfaders namn hör asars sång i från ovan när hammaren krossar korset... I stolta skepp far vi fram med draken i för och stål i hand...

Submitted by NecroLord — Apr 24, 2025

Havet ger mig dess svalkande tid en dag av tystnad och vila skogen ger mig tiden som var dess uråldriga börda i mångfald av år Våran korta tidsrymd en veknad i barkens spricka videpilen skriker ut sin agg dagen läggs i skuggor Genom järneken jag vandrar sliter mitt skinn itu mina skrik förvandlar natten till infernon av tidsvindar Tid o fader Tid, vi färdas mot dig i dessa dagar allt visar du mig i ett oktarin av död Tid o fader Tid, din död skall jag ändlöst hylla allt förblir orört natten stannar stilla Du förpestade tid som en törn i min fot Frustande slukar du allt vi möter dödens dagar du förpestade tid...

Submitted by Corpse Defiler — Apr 24, 2025

På fjäderklädda vingar i örnens hamn sveper mitt sinne genom morgonens kyla den gyllene gryningen speglar i daggen sätter nordens ängar i brand En röst i vinden rör vid mitt sinne viskar som ett arv av hednisk glöd... ...om blod bringat av fäders stål gjuten för moder Sveas mull Ensam vilandes på vindens bädd far mitt sinne fram över öde mark i gryningstimma... Gryningstimmans stilla bidande strålar faller genom ett hav av silverne tårar i gryningstimma... Nattskrikans sista rop sprunget från en falnande natt ebbat stilla ut i Svithiods mäktiga salar...

Submitted by Sexy Gargoyle — Apr 24, 2025

Luften ligger tung och sval skyn mörknar av tiden tystnad råder över nejden i salar av gran och tall Solen kvävs och skymningen tar vid nattaväsen stiger upp efter dagens vila en del av allt som blivit glömt träder åter fram ur dimman... Viskningar hörs från tjärnen i skogen en sång så lockande och bedårande djup sångens förföriska toner väver in mitt sinne i ett töcken av drömmar Luften ligger tung och sval månen lyser i salar och gläntor en del av allt som blivit glömt träder åter fram ur dimman...

Submitted by Warbringer — Apr 24, 2025

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?

Röda tjocka droppar blir till stela tårar faller från törnars spets mot en frusen mark dömt blevo blodet vid törnets sting dömd blevo själen i törnets namn Likt etter river det i mina ådror vrider sig omfamnande i min själ faller in i glömskans stilla ekande värld blir ett med natten och kylan Åter står hon i full, nattens bleka gudinna bringar mig ur min livlösa sömn... vargtörne... Åter ståndad från de själlösa djupen ur förvandlingens tunga dvala fylld av natten och törnets ande... vansinnet fyller min strupe Vintern i sin bleka skrud ett regn av röd smärta färgar hennes slöja röda tjocka droppar blir till stela tårar befläckar en frusen mark

Submitted by Corpse Defiler — Apr 24, 2025

På örnars tuva du arla skall sitta skild från världen skela mot Hel mat skall vara dig mera led än för människor midgårdsormen Vanvett och vildbrunst, vrål och oro dig trycke med tårar och tunga sätt dig ner att jag säga dig må din svidande svåra sorg Gastar dig krame i gränslöst kval i gruvliga jättars gårdar till rimtursars hall du ragle var dag släpe dig saknande val släpe dig saknande hopp tårar blir tidaste tröst du får grymt skall i gråt du grämas Vred är dig Oden vred dig asator främst är din fiende Frej ditt usla skarn som över dig drar gudarnas grymma vrede Höre jättar, höre rimtursar Suttnings söner och segrande asar hur jag förbjuder, hur jag förbannar mön från målro med män

Submitted by MetalElf — Apr 24, 2025

Vävens varp är våldsmäns tarmar hängande vikterna huvud av män blaggarnsrafterna bloddränkta spjut skjutbommen järnskodd skyttlarna åror med svärden slår vi segerväven vävom vävom valspjutens väv Vävom vävom valspjutens väv och segerfursten sedan vi följe blott blickas blodiga sköldar vävom vävom valspjutens väv där fejdstora mäns fälttecken går livet hans lida låter vi ej Nu väven är vävd och valplatsen avröjd goternas galdrar går över landen skrämd blir den sig skådar kring blodskyar blandas på himlen röd är rymden av rinnande blod och trolldomen tränger sig genom Vi kvad här för konungen unge segersången sälla sjöng vid den men han som hunnit att höra orden spjutsången läre och spride bland människor ridom på hästarna raskt må vi ut dråpligt vi stormar med dragna svärd

Submitted by Immortal — Apr 24, 2025

Det lider allt emot kvälls nu och det är allt mörk svart natt snart jag skulle allt dra till fjälls nu men här i daln är det allt bra rart På fjällets vidd där all storm snor är det så ödsligt och tomt och kallt det är så trevsamt där folk bor och i en dal är så skönt grönt allt Och tänk den fagra prinsessan som gick förbi här i jåns och hade lengult om hjässan hon vore allt mat för måns Det andra småbyket viker och pekar finger från långt tryggt håll det flyr ur vägen och skriker tvi vale för stort styggt troll Men hon var vänögd och mildögd och såg milt på mig, gamle klumpkloss fast jag är ondögd och vildögd och allt vänt flyktar bort från oss Jag ville klapp´na och kyss´na fast jag har allt en ful trut jag ville vagg´na och vyss´na och säga: tu lu, lilla sötsnut och i en säck vill jag stopp´na och ta´na med hem till julmat och sen så äter jag opp´na fint lagad på guldfat Men hum, hum, jag är allt bra dum vem skulle sen titta milt och gott en tocken dumjöns jag är, hum, hum ett tocke dumt huvud jag fått Det kristebarnet får vara för vi troll vi är troll vi och äta opp´na den rara kan en väl knappt låta bli

Submitted by The Void — Apr 24, 2025

Stjärnbeklädda djup ovan nyfallen snö en öde vind drar sakta bi... Lägger sig sakta över det kalla kristallhavets eviga töcken... En sista vandring åstad fram i natten över den frusna marken genom råets rike... Dessa sollösa timmar i ensamhet i skuggan av mitt inre under månars full dessa sollösa timmar i ensamhet min kropp blir mitt inre träder i fylgians hamn följer i dess dans Dränkt av de silverne tårar som faller om natten väcker en del av mig som dväljs i tystnad likt en gäckande skugga i själens väv...

Submitted by The Void — Apr 24, 2025

Stigna i blodets timma vi grepo våra svärd uppväckta ur bergets sal vi drogo åter ut I eoner har vi legat i slummer för att än en gång slå följe i vår svarta hord För att än en gång höja våran bägare för att rida vår väg över djupen I eoner har vi väntat på ljusets barn som skändat vår mark och väckt vårt hat Tiden är nu här när våra klingor möts en sista gång, en sista kamp Kristimannens blod rinner ut i leran under våra hovar krossas hans kropp Vi höjer våra bägare i segrandets namn och dricker för kristus utgjutna blod...

Submitted by Celtic Frost — Apr 24, 2025

Vindar dansar kring mina fötter lyfter små slöjor av kristall mina tunga andetag väser ur min kalla strupe... Stjärnor, som spridda för en vind fyller natthimlens mörka hav fäller sina silverne tårar över dunkla skuggors mark... Ugglans ensamma rop ekar ut i skogens salar faller lätt som snö dör ut i vemodig klagan... Stjärnor, som spridda för en vind fyller natthimlens mörka hav fäller sina silverne tårar över dunkla skuggors mark Horn ljuder i fjärran till hovslagens dån Allfaderns mäktiga här tronar över himlen... Min stämma bryter natten och vintervärldens tystnad jag ropar de äldstes namn hör och lyss till mitt kall

Submitted by Nargaroth — Apr 24, 2025