Ett sista farväl

Brynjan din bär blod, rimfrost höljer ditt hår Händer kalla mist sitt liv. Jag gläds av att dig se, likt korp vid valplats fröjd Säg hur kan jag bota dig? Blott du som vållat det, du viv från Sävafjäll, En färd i sorgens dagg På sporrad häst nu här, till livet endast gäst, För att möta dig igen. Du gråter, Solvit, grymma tårar faller Var tår faller blodig på likets bröst Du som är i livet, följ mig in i gravens mörker På den dödes arm, du sorglös vila får. Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek Fejdrunor skilde oss åt Ett sista farväl, min Skjöldungadis Av ångestens tyngande vände jag hit. Nu måste jag fara, nu skall jag giva mig av, Rida med följe över himlens rand. Jag skall vara i väster, åter till Allfaders hall Innan salens hane galer dag Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek Fejdrunor skilde oss åt Ett sista farväl, min Skjöldungadis Av ångestens tyngande vände jag hit Vänd aldrig dit, till dödas hus, när örnarna somnat på askens gren. Hon föll snart död, min Skjöldungadis Saknaden bragde hennes liv.

Submitted by The Void — Nov 08, 2025