Sepulkral Dedikation

Tomma stev öfver En frusen mark Kallt och kargt Jag följde min känslas hänförelse En skaldegåfva Ett griftetal En allé af enar Jag bär numera min egen kista Över svindlande djup Under en nattsky evinnerlig Likt en hägring från En svunnen tid Jag utstrålar inte längre Någon köttslig fägring Jag är döden Och således mitt eget sändebud Jag är allt, allt liv, all död I allt som var, och är, och som aldrig blir Jag vandrar ensam Känn hur sorgen utan tröst Förbittrar dit arma jag I lifvets slutskede Vi är i samklang Jag är dödens apostel Och märk väl; Det enda som inte dör, Är det som aldrig föddes

Submitted by Grave666 — Apr 25, 2025

Jag når slutet af mina tankar Armodet kan på intet sätt häfvas Jag är vad jag formats till Och jag blir vad jag hänförs af Ty vi skall alla hädan gå Lifvspänn, en kamp Som ej besegras kan Själatåg, sepulkral dedikation Beledsagade till jorden är vi Jag blir vad jag lämnar därhän Vid vägs äde, en ny värld Jag är slutet, utan slut Från by till by skall jag vandra Ty kom ihåg att du skall dö I din kropp skall jag kräla Afvsomnad och framliden Jag tar ingen hänsyn Till vad som komma skall Ty du skall ruttna i mull Och vi skall alla hädan gå Lifvspänn, en kamp Som ej besegras skall Själatåg, sepulkral dedikation Du är ingen ovan jord Du är ingen ovan jord Du blir vad jag lämnar därhän Vid vägs ände, en jordfästning Jag är slutet, utan slut Sinne efter sinne hemsökas skall Kom ihåg att du är ingenting Värd ovan jord Kom ihåg att vi alla skall dö

Submitted by Immortal — Apr 25, 2025

Dimmig luft, känn doften Af fuktig jord Hin Håle, bered mig Ditt rike, låt oss blifva ett En rit som öppnar evigheten Jag öppnade mitt hjärta För att ta emot, och mitt sinne är likt en syvlass egg, ett vapen för att söndra Jag öppnade mitt sinne För att invigas, och mitt hjärta är kallt som is, en trosbekännelse svuren På en ny stig I en gammal skog Ett nytt mörker belyst En ny afvgrund att begrunda Vi är ett, Hin Håle Din kraft i mig En kraft för att söndra En kraft för att härska Jag stängde mina ögon För att skåda evigheten Och jag såg med klarhet Mitt lif i dig O ditt lif i mig Den förste och den siste Vi är ett, Hin Håle Din kraft i mig En kraft för att söndra En kraft för att härska

Submitted by Nargaroth — Apr 25, 2025

Ett fragment eko En skugga som ruvar Räck ut din hand Vi är vid intet min vän För en sekund så ser jag dig Och du försvinner lika snabbt Ett sista andetag Sen är du borta Lyssna till min sång! Så ville jag dig; Som en klar hymn Skall du stiga ner mot mörkret För en sekund så ser jag dig Och du försvinner lika snabbt Ett sista andetag Sen är du borta Den framlidnes innersta önskan En aldrig sinande källa Darrande och vacklande Under hans vrede Du är blott en skapelse förtvinad O djup utan djup, oändlig fröjd I jorden skall du vara salig Och evigt förnöjd För en sekund så ser jag dig Och du försvinner lika snabbt Ett sista andetag Sen är du borta

Submitted by johnmansley — Apr 25, 2025

Jag begrafvde mitt hjärta Och slet mikrokosmos rötter ur min kropp Som i en dröm Förnimmer jag en kroppslös tillvaro Att lämna allt bakom sig Och återvända när allt är inget Det stora i det lilla Transcendent, i herrens namn Likbål, skåda griftens majestät Mot nattsky trona Likt ett monument som gör jorden bördig igen, och igen Baklänges i ändlös vandring In och ut som pansar för själen Upp och ner, du får mig icke Avighetens krona faller mot jord Jag begrafvde mitt hjärta Och slet mikrokosmos rötter ur min kropp Som i en dröm Förnimmer jag en kroppslös tillvaro Att lämna allt bakom sig Och återvända när allt är inget Det stora i det lilla Transcendent, i herrens namn Likbål, skåda griftens majestät Mot nattsky trona Likt ett monument som gör jorden bördig igen, och igen

Submitted by BloodShrine — Apr 25, 2025

Dödspredikanten Konsten att dö Underjord bered min väg Från död till död har jag vandrat I en skrud af eld Svept i en dräkt af aska Insikter och begär Rena mitt hjärta O du rökfärgade ljus, O du älskade tomhet, du gör mig hel, alster af dödens slutna rum Dödspredikanten Konsten att lefva Underjord bered min väg Från lif till lif har jag vandrat I en skrud af aska Svept i en dräkt af eld Insikter och begär Rena mitt sinne Af visdom har jag druckit, och af kunskap har jag ätit En aldrig sinande hunger, och en törst som ej utsläckas kan O du becksvarta skimmer, O du skugga så full af lif I döden skall jag släckas I döden skall vi lefva

Submitted by Warbringer — Apr 25, 2025

På en färd utöfver jorden Där jag vandrar omkring Må ljuset förmörkas och dörrar stängas innan dagen gryr Förgäfves skall morgonrodnadens strålar, kasta en strimma af hopp Må de försmärtas och aldrig få skina igen I evighet, i evighet Mörkret är min hemvist Och mitt blod är svart som natten Likföljet, likt en legion En af många, ingen af allt Jag lefver för att åter dö en evig död Evigheten... evinnerligen Sannerligen

Submitted by Celtic Frost — Apr 25, 2025

Dödsbud Likprocession Som en siluett i horistonten Jag kallnar Jag går till den sista vilan Jag gräver i jord Jag drömmer om öppna kistor Kall som i kallet Och en frusen kropp Från strand till strand Ett förebud, frånfälle digert Låt mig bedja Om idel död För mig själv Och min nästa Jag besjunger dödens bud I hjärta och i sinne Karvat i kött äro min dom En likfärd över mörka vatten Kall som i kallet Och en frusen kropp Från strand till strand Ett förebud, frånfälle digert Låt mig bedja Om idel död För mig själv Och min nästa