Nifelvind

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?

Hon sol vid folen av en häll så mönk Målad, kalkad och kall Hon drog ett streck Medd en ryckande arm Över himmelens rand Ner till helaste djup Hon stod på isens blåaste vidd Målad, kalkad och kall Hon ristade sitt tecken, sin runa Med en ryckande arm Runt vattnes flöden en ring Havsbestar och ånga då steg Hon lyfte upp över sky och rymnd Mälad kalkad och varm Ur klippors djup en låga då steg Ur hennes höfte, en storm av eld Hon lyfte upp över sky och rymnd Mälad kalkad och varm Ur klippors djup en låga då steg Ur hennes höfte, en storm av eld Ett iljus hun blev av lågans makt Ensam på rymdens tron I all sin prakt Hon ristade sitt tecken, sin runa Med en ryckande arm Runt vattnes flöden en ring Havsbestar och ånga då steg

Submitted by Corpse Grinder — Apr 24, 2025

Ormfamnad av vind och bitter frost Under arktiisk och obarmhärtig måne Han sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna' Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss Inatt, I evighet han sova Med en viskan så djup som havens från Ensam men två i dödens mörka snår Han hör ett ord met makt så mörk Ur dödsjungfruns vita mund Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss Inatt, I evighet han sova Hon lyfter honom med kraft och vilja Smeker med kyla, bär honom bort Till sina fäders vita sal Över rymdens mäktiga hav Till riket där ingen sjärna lysa

Submitted by Sexy Gargoyle — Apr 24, 2025

Ett norrskensdåd av åndlös skam Ett dråp i dyster stund En skarp sten en skalle sprättad Han drack av liv och lust Han drack av liv och lust Ty falt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans Han stänkte på berg och backe Han ylade och skrek Mordens smak i röder mund Garmens blick i månens stund Ty falt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans Då han dansade dräparens dans Snart sprang han sin skog Han löpte bland is och driva I ändlös tid och vintervarv Bojor av månens skiva Ty falt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans

Submitted by Nargaroth — Apr 24, 2025

Ett nät nu blivit spunnet På vasst, sprelande, svart ärgat av blodets lyster Döpt i olhelgad saft En sång om födsel, begynndse En om vanhelgat brödradråp En väsa om offer och livets ånde En om eld, och bett i mark så mjuk Dock finnes en visa jag ej sjungan Dess ordalek jag ej talt Dessa ord min mum ej paassa Hör kvädet nu i trädens blad Då vi stå i trystnad Må deras munnar viska

Submitted by Celtic Frost — Apr 24, 2025

Fåfänga, glömda råd Ingen nåd, inga tysta ord Bort sprungna, vilsna De löpte i en cirkel Av vändliga onda dåd Nu eldar spricka ur jordens vrår Ingen betraktar, inga vittnen nalkas Var em gång liv, nu springornas Och skuggornas kung vandra Där ingen fot, inga issar, inga hovar löpa Ingen vinge svepa, ingen stjärt u sprattla En tystnad så tom utan tid Där springornas och skuggornas mörka konung Fäller, i sin ondskas svartaste stund, en tår Hans mörker utan dess ljus Tom en tår svunnen bland de sisra lövens täckta jord...

Submitted by Sexy Gargoyle — Apr 24, 2025

En gång gick jag k:ott på ben En gång kysste jag varmer mund Nu vandra jag på vägen lång I myllan hår runt gravars sång Masken åt och frosten bet I myllan hår runt gravars sång En gång red jag gångaren kvick En gång bar jag rustjacka och stål Nu vandra jag på vägen lång I myllan hår runt gravars sång Fjälen kall och elden het I myllan här runt gravars gång En gång stolt och fager man En gång dock jag svekfaullt dräpt Nu Vandra jag på vägen lång I myllan hår runt gravans gång Nu sjunga jag min galgasång I myllan hår runt gravars sång

Submitted by johnmansley — Apr 24, 2025

Ve, ve, ve Dödsfård Jag vaknade i urmörket Inget ljus, ingen sol jag såg Kände en luft, kall mot min kind Jag steg, mot sjärnot jag steg Mitt skepp av nagel och tand Segel av död mans hår Roddare från krigsgravar Män av dödens yrka Minn ststa segling över kolsvard hav Nu eka min sång, mina sist ord över stormar, över glaciärens vidd I morgonrodnad och aftonstund Från fjärran låt en vinande vind, ett sus Och en sång ur rymdens ändlösa brus Ve, ve, ve Ve, ve, ve Dödsfärd I fjarran jag skådat en eld Mot den nu likseppet styr Nagelfar ej välla Inget segel spricka, bortom stjärnornas ljus Ormvälvd av sång ur dödens kör Från springor de sliga bland mörka berg Jag såg en skog och brinnande härd Där fann jag mitt hem I skuggornas värld Från fjärran låt en vinande vind, ett sus Och en sång ur rymdens ändlösa brus Ve, ve, ve Ve, ve, ve Dödsfärd

Submitted by Infernal Flame — Apr 24, 2025

Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg En fåra som hjärteblod Djupt jag såg den falla In i dunklet av bergets rot Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg Nu som lågor de dansa I smnarnatten, barnen av hällens stam In mot dunklet av bergets rot Modigt jag klängde vid fårans gap Snart sänktes jag mot mörkerts sköte Fornfäders sång i sjupet lät I minnet fann jag då En sång aldrig sjungit förr Från mina läppar, från min bringa den eka Den sång jag aldrig sjungit förr Vid morgenstund jag skådade i grottans valv En skymt av vinterns vila ljus Då steg jag med hast Ur dunklet av bergets rot Vid solnedgång jag skådade på marken kall Inöns och isens täcke Då blott en stund jag sjungit Med folket av bergets rot

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 24, 2025

Upp på översta back Upp på bergets högsta sten Jag klättrat dess rygg på alla fyra För skogens ande, för dem som viska Ett skrik nu sliga fråm sargad strupe Ett himlarop, bara skogen lyssna Ett skrik nu stiga från skurd sinne Få nu höra, få nu förstä Älgen gamle, han talt till mig Om tidevarv utan månens sligar Skogens fågdar sjungit liv och lycka I fornfamnad morgonrodnads stund Jag funnit sanning i kvistars sång Jag lystrat visdom i vindars gång Mitt skri nu eka mellan håll och fura Jag funnit sanning, I kvistars sång Ett skrik nu sliga fråm sargad strupe Ett himlarop, bara skogen lyssna Ett skrik nu stiga från skurd sinne Få nu höra, få nu förstä Få nu höra, få nu förstä Få nu höra, få nu förstä Få nu höra, få nu förstä Få nu höra, få nu förstä Jag funnit sanning i kvistars sång Jag lystrat visdom i vindars gång Mitt skri nu eka mellan håll och fura Jag funnit sanning, I kvistars sång

Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 24, 2025

Når svedjor brännes Bliva min moderskalk avaska Nifelvind, hör mitt namn Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra Ur varje frostkalla, bittra Onda dödliga natt ur varje vår då inget växte då såden aldrig steg Nifelvind, hör mitt namn Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra Vid verje offerblot Lovande vid roten av varje gang Fåndande gnistan i mördarens blick Och sveker i dem som blodet sålt Nifelvind, hör mitt namn Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra Ur varje frostkalla, bittra Onda dödliga natt ur varje vår då inget växte då såden aldrig steg Nifelvind, hör mitt namn Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra