Trolldom

Rista skalda ord för att väcka den döde Bringa styrka till att bryta de fängsel Som nu fjättrar hans vandring på jorden Staven föres djupt ned i marken Elden brinner med dess visdom av åldren Spetsa lågorna sida vid sida Ǻngor fyller de trollbundas sinnen Gasten mäler och träd in i sejden Härjaren han dväljes i sin grav All den rikedomen som döljer sig där Res dig upp du hövding av nord Länge förliden i sömn Gripp dit svärd för väl och ve Härjaren han dväljes i sin grav All den rikedomen som döljer sig där Stridens banemän tillika vårt öde Såsom meningen i blodet som flyter Tyda frihet i skuggor som skyler Mana folket som föll in i striden Härjaren han dväljes i sin grav All den rikedomen som döljer sig där

Submitted by Celtic Frost — Apr 26, 2025

Forsarna sjunger med strömmar av silver I tjärnen den dunkla där finner vi tröst att vörda dig Facklor på berget som brinner som irrbloss Folket de vandrar i lögn Sirliga ådror de falska de tunga Krossa och svära med nävar av hamrat glödgat järn Korparna svävar i gråtmilda gåtor Gråstenen flyter som vin Sargat var trädet som siar om död Lindormen slingrar sig ner Dräpa din fäder och skända din jord Ur trolldomens sköte vi föds Drypande kväljande käftar i skuggor Spjuten de slungas som vredgade blixtar ner från skyn Klangen från lurar som ekar bland bergen Varslar om månghövdad hämnd Sargat var trädet som siar om död Lindormen slingrar sig ner Dräpa din fäder och skända din jord Ur trolldomens sköte vi föds Ringar som hävdar sitt arv Ingen må finna sin dröm Led dem in, i vår värld Känn dess hunger i svartbränd jord En börda grym, en vilja svag Se dem härja med svekets hand Trolldom, fri lejd i vår sorg Det ofödda barnet i kvedet så ruva Sporde om tingen från talande djur med tankegarn Härska och värja i tidernas skymning Sinnen begynner att födas Sargat var trädet som siar om död Lindormen slingrar sig ner Dräpa din fäder och skända din jord Ur trolldomens sköte vi föds

Ynglingason du led smälek och hån Ruvar på hämnd för den plåga du känt Ulvens hjärta det stektes för dig Ingjald du brände konungar sju Av hjärtats blod blev du svekfull och grym Smider så lömskt av din giriga törst Bjuder upp till en gästning av försåt Vargens hjärta stärkte dig Förrådde dem som till bjudningen kom Vid hornet svor du att vidga ditt land Säten sju men det sjätte var tomt Ingjald du brände konungar sju Sjukungarshall stod i lågornas famn Dräpta kungar har mistat sitt land Sveket gav dig det rike du har skapt Vargens hjärta stärkte dig Ingjald Illråde Elden slukar Sonar dåden Med döden som gäld Södermanskung du slapp döden en stund Det sjunde sätet var ämnat för dig Eder svärjes du trodde på hans ord Ingjald du brände konungar sju Ingjald du brände konungar sju Lögner och svek du fick ej någon frid Du livet släckt för att hedra ditt namn Brandens gäld en gåva till dig själv Vargen hjärta stärkte dig Ingjald Illråde Elden slukar Sonar dåden Med döden som gäld

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 26, 2025

Mörka skyar sveper in från väster Mongondaggen glimmar och svalan flyger lågt Ett följe vandrar upp mot åsens krön Prästen är den främste, den siste voro skam Bed för din själ Av ondo du fräls Bed för din själ Sona ditt synd inför gud Statt upp kvinna för prövas nu du skall Inför häradsrätten slagen i kallt järn Eder trolldom har vållat stort förfång Icke äro synden ringa att bliva Statans brud Bed för din själ Av ondo du fräls Bed för din själ Sona ditt synd inför gud Du flöt förtappade själ av pina bekänn din syndfulla färd till djävulen Vrid skruvarna åt tills sanningen avläggs så trollkonan kan föras till båls Bålet sprakar verkställd är din dom Elden renar synden förtär den från din kropp Onda tungor tarvade din död men frälsaren Är ditt vittne sant, bönhörd av din tro Bed för din själ Av ondo du fräls Bed för din själ Sona ditt synd inför gud

Submitted by Nargaroth — Apr 26, 2025

Blodet det reses vid hedningars tron Facklorna brinner för gillet i natt Hedra dig Sigtyr i lunden vi svor Offret vi skådar med blicken som frös Trägudar stärkes i bandet som skapts Eviga karvas de för vårat hednaland Munken han gingo mot hedningars blot Bannorna lyftes mot avgudarna Smäda den kristne i blotet du stör Bedjas nu guden för stormen som föds Trägudar stärkes i bandet som skapts Eviga karvas de för vårat hednaland Sargad han släpas till blotaren Sven Spåbodde vregas med stenen i hand Eskil som dräpes på tunet vi står Korpar de skränet med vingar som flög Trägudar stärkes i bandets som skapts Eviga karvas de för vårat hednaland

Submitted by NecroGod — Apr 26, 2025

Lågorna blänker tunt och dimmorna döljer Ensam till dömda myr gläntan den spår Vindarna dansar här för rusiga tankar Glöden som tynar med minnena runorna många mot åldrig tid Skyarna bringar köld och grenarna rispar Ivrig hans gömda syn smärtan går skir Kölden som väckas här med sårade väsen Glöden som tynar med minnena runorna många mot åldrig tid Käresta sköljes bort och viljorna famlar Ödslig till dimma går längstan hon flyr Skogarna sviker mön för eviga lustar Glöden som tynar med minnena runorna många mot åldrig tid

Submitted by Pestilence — Apr 26, 2025

Svart var min tanke som följde mig Hellre sviken än den som svek Skörda sorgens alla tårar Såg dem falla i tusenfalt Från deras ögon Stjärnor tindrar som en avbild kring min dröm Vill jag älska, vill jag dö Söker striden i min längstan efter liv Vrider sanningen till smärta Ingen skall mig sörja när jag faller Ensam skall jar vandra på min väg Härda hårt mina vingar väl i svart Saknar friden i min starka gamla hävd Evig trohet, stolt och stark Börjar färden i min levnad som befallts Söker meningen i fjärran Ingen skall mig sörja när jag faller Ensam skall jar vandra på min väg Härda hårt mina vingar väl i svart Jag sviker ej mina svurna gåvor till dig Se mig, driv mig stilla bort Ingen ville visa stigarna Djupt och mörkt i oändliga salar I all denna ljuvlighet som följer oss till avgrunden Blickar dör överallt Ingen skall mig sörja när jag faller Ensam skall jar vandra på min väg Härda hårt mina vingar väl i svart

Submitted by Nargaroth — Apr 26, 2025

Snön den föll mot din kind och blänkte Din famn var mjuk, ditt hjärta ömt Som sol var din gåva Du brann och skänkte mig din kärlek I min svåra stund Och aldrig skall vi allt förgäta Tills du far igen I vinternattens stjärneljus blev vår väntan så lång Du sade mig fagra ord att följa Känslor är som vind i eld Jag gav all min saknad Du brann och skänkte mig din kärlek I min svåra stund Och aldrig skall vi allt förgäta Tills du far igen I vinternattens stjärneljus blev vår väntan så lång min vän, så lång I vinternattens stjärneljus blev vår väntan så lång min vän I vinternattens stjärneljus blev vår väntan så lång

Submitted by Infernal Flame — Apr 26, 2025