Storm

Nio dagar blotet varar, låtom oss nu glädjas vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall Nio dagar blotet varar, låtom oss nu glädjas vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn Mjödet flödar ädla drycken, må den aldrig sina hornen fulla höjas nu till fränder eldar brinner kittlar sjuda, sovlet står på borden manneligen dricka allas välgång Nio dagar blotet varar, låtom oss nu glädjas vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall Nio dagar blotet varar, låtom oss nu glädjas vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn Asar vördas, runor ristas, skalden smider orden forna kämpar hyllas i vår saga Brageskålar gillet hedrar, mäktigt ljuder sången ättebanden stärkas och beseglas Nio dagar blotet varar, låtom oss nu glädjas vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall Nio dagar blotet varar, låtom oss nu glädjas vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn Blotspån täljas skarpa eggen, tyda dem i blodet spörja gudarna om rika gåvor blotet stundar dref och äring, fruktbarhetens moder de nio åren helgade fär landet Nio dagar blotet varar, låtom oss nu glädjas vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall Nio dagar blotet varar, låtom oss nu glädjas vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn

Submitted by SerpentEve — Apr 26, 2025

I eldens sken kan jag skönja dig en skugga utav lågors lek ej mer skall jag få möta din blick och få krama din fasta hand upp mot skyn böljar röken fram i ett hav utan land i bålets glöd fräser runor fram, tyd dem om du kan Runt i ring jag dansar omkring, jag hetsar blodet varmt trumman min dånar vilt ich skönt, hettan slår sig lös galdrar svuros vid ättens band, en baneman jag fann rygg mot rygg över fjärran hav, en högrest tall du var Vet du nu eller ej Vid urbergets rot mullrar jordens sång ett varsel så mäktigt av tidens gång vid moderns barm vi styrkte varann, ur källornas brunn vi drack spörj mig nu där jag allena stå på klipphäll svart över smärtans sår hör min stämma så hes och spröd av sorgens spjut jag sköts Nu av tråd danas ödets varp, en skimrande väv av livets allt upp på en skinande sköld vi bars vi två utav far kroppe skälver av vanmakts rus, svetten flödar med helgad sejd en långt uti dunkelt fång, bakom mörker ser jag ljus Vet du nu eller ej Blottat sinne över väglöst land en herrelös vind bortom dödas hägn i köldens spår isas varje tå, i de världar jag skola gå kom alla krafter från söder och norr, vilda sejddjur visa er nu för i denna härd skall ett svärd bli smitt, härdat i mitt blod Över land, över hav jag skall finna en baneman över land, över hav jag flyger i örneham

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 26, 2025

Bedårande skönhet i älvornas dans Skimrande väsen av ljus Tårar av silver i daggkåpans famn Skymning varsamt föll En moder av åldern så gammel och tärd Söker de spåren nu än Hon följer de stigar i grönmossans bäddar Ett bolster utan liv Se dem då, följ dem nu i natt Älvor dansar vilt på måndränkta ängar Silvertäckt är mark u trolldomens skrud En fägring utav ljus som hänför och lockar Toner av en sång med vädjande ord Irrande själar de svävar som dis Välvda i älvringens lek Den sorgbunda modern hon faller på knä av nåd Skogens barn är här Se dem då, följ dem nu i natt Älvor dansar vilt på måndränkta ängar Silvertäckt är mark u trolldomens skrud En fägring utav ljus som hänför och lockar Toner av en sång med vädjande ord

Submitted by Corpse Grinder — Apr 26, 2025

Rinn du Jore som tiden har flytt om våren rusar så strid vita blommor de smyckar din strand fridfullt flyter mot forsens brus Mörka höljor, svarta djup vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å Öring vakar i strömmens ljuva lek under alens gröna löv skygga skuggor mot järnröd sand kvarnsten minner din ström av kraft Mörka höljor, svarta djup vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å Björkar vajar i morgonens ljumma bris dagen gryr och återföds sida vid sida vi vandrar välkänd stig ned i dalen mot barndoms å Mörka höljor, svarta djup vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å

Submitted by MetalElf — Apr 26, 2025

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?

Gynnsamma vindar för mig ut i gryningen bort över havet far jag nu, då jag ser skogsbeklädda åsar inåt land där väntar du mig än, kära vän Havets ljus ömsom tindrar kallt så som bränningens vilda språng följer den våg som skall fjärma mig bort från dig i nordanskog där lämna jag min börd tills visdomens skördar står himmel och hav åter falla mot envars grav Stormen den dånar och vindens klagan tjöt vågorna sköljer mot kallfruset hjärta jag frös, frös…. Marelds sken speglar livets färd som nu vaggar i fjordens famn känslornas svall grips av längtan till fjärran land träder in i tordöns mörka rum ty ett rike av bister köld förtappelsens stund att besvärja en urkrafts gud Stormen den dånar……. Storm, storm i mitt hjärtas brunn stormen är vindens strid strid över havets vidd köld genom märg och ben frostiga andetag hårt piskar regnet mig Härskri hörs i stämmorna från nord i den skärande vindens rop ett rasande hav i dess boning jag tappert far avgrunds djup en förnimmelse av död med jagande käftars törst av urminnes hävd att få stilla sitt lystna rov Stormen den dånar…….

Submitted by SerpentEve — Apr 26, 2025

Sägner i fordom förtäljer om dåd svärden höjdes och tingsfriden bröts blottar sitt sinne med dråpets begär härjar och skändar med ursinnes kraft Håller de kära i tryggaste famn rädsla och fruktan var vägen de fann sprungen ur kärlekens heliga kved dömda att plågas att i nidingars våld Mörkret nalkas och stunden var svår berget det rämnar av smärta stungen av vrede i vargarnas tid ristat var ödet i sten Sorgen i hjärtat med flammande eldar jagar i blindo en osvuren vän skuggorna ruvar i skogarnas mörker facklorna tändas för driva dem hän Varg i veum Mörkret nalkas och stunden var svår berget det rämnar av smärta stungen av vrede i vargarnas tid ristat var ödet i sten

Submitted by The Void — Apr 26, 2025

Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär liksom aska är då soten som elden vi alla bär blott de ringa är så vackert, jag giver mig till skogen hän likt en fura för min stolthet svärjer livet som sy för sägn Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt Såsom skuggspel uti natten leker ont för den som ser gillra fånga dödens ögon, vem skonar om ingen ber svaren stundar i vår levnad, jagar ödet som skall ske söka lyckan om de väntar, skänka tröst när sorgen led Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt Om vår äril nu falnar en gång spå mina händar i det som finns kvar minnen av lågor i askan den grå Ett järtecken varslar mig i en slocknade glöd I var gnista en gyllne tår som ämnar att dö Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär liksom aska är då soten som elden vi alla bär blott de ringa är så vackert, jag giver mig till skogen hän likt en fura för min stolthet svärjer livet som sy för sägn Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt Om vår äril nu falnar en gång spå mina händar i det som finns kvar minnen av lågor i askan den grå

Submitted by NecroLord — Apr 26, 2025

Skrik av smärta, sårad av dess brinnande hat våldsam vrede, fruktar för mitt liv , skändar blod jag är fjättrad Färdas vid havets köld höjer min blick mot himmelen Tårar svider i sargat skinn, andas tungt söker skälen, finna någon tröst att få nåd jag våndas Färdas vid havets köld höjer min blick mot himmelen Mörker råder, tankarna flyter ödsligt jag skälver så ensam i salen av sten dunkla minnen jagar mig utan tvivel i fjärran de klagar för att få frid En gång trodde jag mig veta gåtor de fråga om skulden och sanningens svar bunden i den djupaste ångest lider för att leva med sorgen och evig skuld Skrik av smärta, sårad av dess brinnande hat våldsam vrede, fruktar för mitt liv, skändar blod jag är fjättrad Färdas vid havets köld höjer min blick mot himmelen

Submitted by Grave666 — Apr 26, 2025

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?

Där stod han så resligt den bergakung från norr med ett trånande sinn En ungmö från bygden han snärjde till sin borg med sin trolldom Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår så fager och skön som en älva Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram i lönndom hon möter sin kära Hon faller i dvala med ögonen av sten i hans kyliga famn Hans galdrar är starka, i tusende år är hon fjättrad Om afton hon klär sig med gyllene behag ty hon fägnar sin kung I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud med sin bergakung

Submitted by NecroGod — Apr 26, 2025

Blodat bräde mellan gårdar gå från hand till hand Odalmän de sitter i vadmal grå De svärjer i sitt röda blod en ed att svika ej Budbringaren rider i skogens värnande sköte Morgonstjärnan manar strid Morgonstjärnan, ond bråd död Budet sveper fram, det skall färdas långt Tidener är komna om upprorsmän i Värend land Kedjan må ej brytas i lagfäst blod Åldrigt är det tecken som skurits ut ur eldvsvett trä Budkaveln löper genom nätter och dagar Till att värja rätten åter Bringa stridens djupa sår Offra livet för dess armod Deras frihet evigt skall bestå

Submitted by BloodShrine — Apr 26, 2025