Eifur

Kråkan satt på hässjestör kraxade och sporde drängen om han tordes honom följa -Så rista dina runor väl,rista dem på lien din Skänk mig rågen som nu vajar gyllene i Jättars land med hjärteblod -Tig nu still ditt fjäderfä, låtom mig betänka Vad jag på mödan att jättar kränka -Du finner jungfru båbå och god, vackraste i götaland Henne må du äkkta innan solens nedergåang Och skörden skall i kärvar stå Rågen skall falla,lien slår, djupa sår Rågen skall falla vid gryningens första ljus Rågen skall falla,lien slår, djupa sår Drängen och kråkan skörden bärgar men bryter en ed Förbannelsen vilar i jätternas land Drängen han brynar sin lie för att dö

Submitted by Immortal — Apr 26, 2025

Digerdöd över land och hav, som vådaeld mellan by och gård Sprider sig med sitt grymma tarv, dräpa allt i sin onda färd Farsot härjar svårt, i vårt land med sin skörd Farsot härjar svårt, i vårt land med sin skörd av lik Hör deras bön att få botgöra syndens arv Att värja sig mot den böld så svart, varigt blod ingen nåd att få Förtvivelse, utav svält och nöd, ödeland under många år Farsot härjar svårt, i vårt land med sin skörd Farsot härjar svårt, i vårt land med sin skörd av lik

Submitted by Grave666 — Apr 26, 2025

Städet klingar i den smedja som skall skänka mig uddar tre från ässjans härd,glödande röd Hamra järnet i dess djupa heta lyster till galdersängens starka sjed I hanegällets skira stålar du framtädde un skuggors vrå vid burmans sten, snövita hind Silverne låg dimman utmed tjärnens stränder Jag miste dig med blicken min Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer Likaledes skall jag aldrig glömma dig Ögonen så glittrande av liderlighet Jungfru i hindhamn Tvinna strängen utav linets långa trådar Dess blomster stå så fagert blå, på böljande fält Stränga bågen och nu aske trädet böja En båge täljid, att fälla dig Villebrådet jagar, vaksamt är mitt sinne Som ulven grå jag smyger fram, bågen är spänd Våra blickar möttes stilla och så varligt Med pilens spets mot hjärterot Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer Likaledes skall jag aldrig glömma dig Ögonen så glittrande av liderlighet Jungfru i hindhamn Löp din väg du fagra hind som dig förblindat i din falska skepnad stå Du äro jungfrun blid jag miste i min ungdoms är till skogens trolska väsen

Submitted by Infernal Flame — Apr 26, 2025

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?

En dag nur gryr ur svunnen tid Rösen manar skogens mörka ed Sälla dig till harg och griftens vida famm Ty jorden ni gav som svedjat land En vilja av tro som aldrig dör Så murken äro ekens stam åldern minnar unge mannens ärv Han giver jorden sitt blot, som eken skänker sitt blad Ty jorden ni gav som svedjat land En vilja av tro som aldrig dö Se hurledes korpen far över furan mot en gelgad dal Där vördnad råda skall, och alver städse bli Ty jorden ni gav som svedjat land En vilja av tro som aldrig dö För forsarnas sång är livets stäv Porla varlingt, strömmen är så skälmsk Ack nejdens fagra spår, skilda vägar vi gå Ty jorden ni gav som svedjat land En vilja av tro som aldrig dö

Submitted by Cyberwaste — Apr 26, 2025

Eifur tronar åtråvärd i härlighet Skimrande som fjällbäckens färd mot hav En resa mörk och lång Lågor brinner vördande i var mans härd Helande i renaste begär av kraft Vädjande och fri Eifur du brann,evigt jag svor Eifur min frid i din famn av liv Söker i din ålderdom den glöd som brann Skinande gåvor i sin ljuvlighet Ärligt är ditt ljus Eifur du brann... Stjärnor faller sörjande i oändlighet Isande skärvor av dess liv i mig Ödet ingen svek Begråter ditt rike,känslorna lider Trådar så sköra, av döden du ej kan stjälas Eifur du brann så klart, ditt liv av ljus I evighet

Submitted by Cyberwaste — Apr 26, 2025

I gryning vandrar med ränsel på rygg Bortom de marker som var honom känt Yngste sonen av fadern så kär Lämnar sitt hemman med svärdet han ärvt En härpil sändes till gården i fjor Hämnas och härja ett fiendeland -Var nu tapper och kämpa is triden -Visa djärvhet och var icke vek Solen värmer och tjälen har släppt Tjädrarna spelar i tallskogens djup Älven brusar mot forsarnas os Där möter han kämpar i konungens här Skeppen seglar med vindarnassus bågnande segel de stävar mot syd -Var nu tapper och kämpa is triden -Visa djärvhet och var icke vek De landsteg en morgon i strilande regn Stridshornen ljuder och manar dem fram Griper om svärdet och skölden på arm Männen de fylkas på slagfältets brant Striden den rasar och kampen var hård Han faller till marken med sitt banesår Blodet som flödar ur ynglingens ådror Rännilar röda på slagfältets karga jord Livet nu sinar och blicken blir svag Ögonen tomma som stirrar i skyn Grå är himlen med regntunga moln Svanarna lyfter och flyger i kil upp mot norden i ståtligt gemak Måhända de gästar hans fädernesgård Måhända de gästar hans fädernesgård

Submitted by Nargaroth — Apr 26, 2025

Hör vindens klagande, hör skogens sång omkring mig viskar du i tankar bort Du är som ödets lek du är som dödens svek där bortom tid och rum är inget glömt Kommen du vännen min alltjämt så stark när allting rämnat har så tag min hand Du är som ödets lek du är som dödens svek där bortom tid och rum är inget glömt Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter nu skingras dunkla tankar i mitt sinn för sista gången skall den smärtan mig nu lämna när sorgens sista tårar runnit ner till jordens svarta mull I var blomma dväljes en skatt spå den stjärna som tiderna sett allt är stilla, ursinnet vakar drag nu oket, ej skall vi falla utan sorg Du är som ödets lek du är som dödens svek där bortom tid och rum är inget glömt Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter nu skingras dunkla tankar i mitt sinn för sista gången skall den smärtan nu mig lämna när sorgens sista tårar runnit ner till jordens svarta mull

Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 26, 2025

Kallt blått vatten i nordan land Isen slår kargt emot strand Se vaket är hav, vaket äro liv Ty knoppar stå på frusen lid Sol av guld på himmelens ban Skiner mot tjällagd nejd Så fröjdig är jord, vigd äro sol Ty aldrig skall vi tvivla mer

Submitted by Warbringer — Apr 26, 2025

Styrka i sitt mannamod Saven stiger, lemmen hans Upp i lunden gingo de Den äro helgad Frej Sunnan vind mot naken kropp Vilda famntag i älskogs rus Detta äro ynglings lott att seden ära den kraft dem fått Äring Ut på lyckan grödan gro Äring grön så fagert stå Fägnad under grönskans lov Det spirar och det gläds Barn skall födas varje år Skörden digna i bördig jord Kärleksdrotten skänker allt Vörda jorden som föder oss

Submitted by Infernal Flame — Apr 26, 2025

Sus uti granar, skymning sen Nu bliva ting till i månens sken Dansa ikring uti lundars fång Bjud upp till dans till de glömdas sång Runor ristas i gammalt stäv Känner du nornor och deras väv Askens grenar är sargade Låt ditt blot vara helande Ser du källan vid askens fot Såg du himlen och trädets rot Bröder gå utvid havets strand Nu går där söner i fäders band Fagra bro mellan gårdar två Där mellan världar den ännu står Skimrar och välver i himlens allt På dess väg lysa stjärnor kallt Upp till kummel går enslig stig Där är döden med tiden vigd Stenar resta på helgad nejd Hör du kraften i trummans sejd

Submitted by The Void — Apr 26, 2025

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?