I denna skog

Ute i skogen finns ett djur som spiller människoliv Den torra snön knastrar när djuret tar ett kliv I tusen år har det vandrat, besegrat tidens tand I denna skog härjar nåt, hemsöker vårat land En varrelse driven av et bottenlöst hat En varrelse driven av et bottenlöst hat En vandringsman berätter om et lik han fann en gång Det tillhörde en speleman som vandrat vid nattens intrång Nu fanns bara rester kvar, han hadde sjungit sin sista sång I denna skog härjar nåt som jagar natten lång En varrelse driven av et bottenlöst hat Det vandrar över stock og sten tills det börjar gry Om dagarna så slumrar det lång ner i tjärnens dy För mänskan här finns inget hopp och ingen rädning, ty I denna skog härjar nåt, hemsöker våran by

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026

Vintern tar änn et liv Ensam i den bitande kylan där snön yrar, förblindar Trotsigt han reser sin näve mot den askgrå skyn Odjur aldrig lang borta är då svältiderna är här Djuren flockas, brungar död när mänskokött finns när Men kylan är honom övermaktig Långsamt han slumrar in Och han dör som en ärofylld man Som stred under fullmånens sken Nu, hungerns käftar kryper till Och tuggar i fruset ben Inget mat skall gå til spillo Under fullmånens sken

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026

Det kryper. det krälar I mitt väsen, under min hud För vi äro alla trälar Vår Moder klädd i dödens skrud Jar ser en värld dö framför mina ögon Och i min nästas anlete Panik som jag aldrig sett förut... Öde gator, öde torg Vergligheten äro ej sig lik I staden, och människans högborg Ekar Moders hesa skrik Moders hand smeker min kind Hennes kalla knogar mot svettig hud Och mina organ ger långsamt upp Vår Moder är klädd i dödens skrud

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026

Kraften i mitt grepp Gör mina knogar vita Mitt ansikte förvrids av hat Når jag ut dina ögon slita Jag fylls av ohellig frid Jag ska ta ditt liv i natt Känn min vrede Känn mitt hat Känn mitt förakt Av jord är du kommen Men du ska föda bli

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026

Fader Frost är en underlig man som fjättrar både folk och fä Med et grepp som stål omkring hals, han tvingar dem i lä Hans skägg är stort och vintervitt Hans anlete är barrskt och strängt Fader Frost tittar ut över sitt rike Allt som han täckt med bländande kallt Den vita snö som kräver allt Täcker både skog och mark De väsen som ej förbereder allt får snart se sina liv ta slut Fader Frost vill ha sitt offer när han värmen från vårt land blåst ut Fader Frost visar ingen nåd Kall men rättvis är hans filosofi: Varen ödmjuk eller förgås I hans rike av snö och is!

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026

Vi vandrar genom vattnet Planlöst i dimmans grepp Sökande, spejande Etter det som ingen sett Våra hjärtan är svarta Vårt hat är allt När dödens band är brutet Lyser månen kallt Steg för steg Andetag för andetag Vi vandrar mot gryningen för en ny dag

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026

Utan sömn i evig tid, under iskall vintermåne Utan värme i denna kropp jag bär Mitt väsen vittrar sönder I jakt på levande kött Jag förnimmer en bättre tid Som fanns före alltig dött En tid då skogen vacker var Natur och man i harmoni Men vi äro evigt dömda till Existens, från lycka och syfte fri Evigt levande, evigt död

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026

Av det som en gång var kraft och liv Finns endast krossat kött och ben kvar Att ta enn annan människas liv Trotsar viljan av den Heliga Far Han fallar plågad på knä och ber Om förlåtelse och om svar Hela marken skälver Svarta moln tornar upp Varpå en mäktig stämma Höres eka: "Du säger att du fruktar Gud, men vilket väsen Är det egentligen som du väljer att följa? En god Gud som vill alla väl? Nej! Högre makter bevittnar ditt dåd Men leenden på sina livlösa läppar Når, barnhjärtighet och passion är för de veka Så se skönheten i ditt verk"

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026

Terror, skräck och lidande Barmhjärtigheten vandrar i en skuggas dal Kvar finns det hat och förakt Som utgör vår undergang ...och han står bland allt En åskådare, en deltagare Anklagande och medskyldig ...och han står vid en avsats till livets stora avgrundsdjup ...och han tar ett sista andetag fyllt av kolk och aska Han sluter sina ögon och tar sitt sista kliv

Submitted by VladTheImpaler666 — Jun 27, 2026