Det förtegna förflutna
Gömd i bäddar av snö En glömd vinterns ismö Hennes famn är kall som natten Håret flyter ut som vatten I mörket under täcket av frost En solskygg köldblomma, håller hon sin vaktpost Den kritvita flickan, med röst som en porlande fors Ett vilande mörker, en svepande vind Dansar över ett snötäckt nord En kall måne, en stjärnklädd rymd Vi är gäster i denna natt, fylld av älvors skratt En trolsk stämma söker bland stenar och snår En dimma sträcker ut sig i skogen Något som gömts av glömska åkallar mörkret Natten drömmer om att vakna Genom skog och över fält I denna decembernatt Vandrar en sägen om en mö Iförd krona av is, en uråldrig skratt Under isens töcken med kind mot löven på marken, ännu färgande av gyllene rost Ler hon i snön, med fingrar i kors
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026
Svajande lågor i led Lyser upp stigen dit Grankvistar och näv Bildar en kista En varelse bland oss Ett järtecken Det viskas om i vinden På jakt efter ny boning En själ som lämnat sin kropp Som stiger upp mot trädkronorna Som så ofta förtäljes hos troll En varelse bland oss Ett järtecken Det viskas om i vinden En skrud av dimma En spökelse Som smeker dig på kinden En skogspsalm Ur mörker är du kommen Livets vals Till mull du åter blir Under sten Och under rot Barn av urtid Avling av skog Ett bål är tänt Svajande lågor Tårar bränns En kär ej mer bland oss Spökelsen du känt, Då vindarna har tysnat, Förtäljer vad som hänt Dess hand på din mot kistan Ur mörker är du kommen Livets vals Till mull du åter blir Under sten Och under rot Barn av urtid Avling av skog
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026
Och med hennes hjärta i min hand tog slagen slut Och livet var förbi Och ord saknas, jag släppte greppet Och våra hjärtan sjönk Tomheten i bröstet spred moln över himmeln Och ångern satte fyr på skogen Och med hennes hjärta i min hand tog slagen slut Gudar slogs Och livet var förbi
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026
Gråt faller från en sprucken himmel Vinden ylar i sorg Mot den fuktiga hällen av sten har han kollapsat med tyngd i själen sin I vånda utan ände den tröstlöse dränks Blir tomhet dess frände och sin mö av själsänka till hoppet sig tar Skogen har tappat sin färg som om livet självt sköljs bort av skuren Mellan grå stammar och tät barr där hans desperation fastnar ligger uppgivenheten på lur Minnet av henne inpräntar ett täcken på hjärtat en smärta som når bortom graven En vilja att tala med de döda En önskan att se henne igen Sökande stillhet En smärta som når bortom graven En vilja att tala med de döda En önskan att se henne igen Sökande stillhet I vånda utan ände den tröstlöse dränks Blir tomhet dess frände och sin mö av själsänka till hoppet sig tar Beslutet han tar, den fördärvande sorgbundenheten lämnar en ensam kvar
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026
(<em>Instrumental</em>)
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026
Klangens manande dån Kyrkklockors klämtande Under en stigande fullmåne I byn kvävs guds ljus av musik En lockelse från avgrundens djup En kvälls löfte om evigt ungt liv Dödsdömda fotsteg i ring Det Kristus ger ger nu ingenting En försakad natt i norden I sällskap av han med hornen Drycken som dricks dränker all sorg Ut i natten det bär uppför berget Mot helvetes borg Ett vansinne utan förargelse En förbannelse under fiolstråkens band De dansar där på berget I avgrundets djup Ett vansinne utan förargelse En förbannelse under fiolstråkens band De dansar där på berget I avgrundets djup Ett vansinne utan förargelse En förbannelse under fiolstråkens band De dansar där på berget I avgrundets djup Ett vansinne utan förargelse En förbannelse under fiolstråkens band De dansar där på berget I avgrundets djup Där dansar den blå Där dansar den grå På Hårgaberget skall dansen stå Där dansar den blå Där dansar den grå På Hårgaberget skall dansen stå Där dansar den blå Där dansar den grå På Hårgaberget skall dansen stå Där dansar den blå Där dansar den grå På Hårgaberget skall dansen stå Där dansar den blå Där dansar den grå På Hårgaberget skall dansen stå Där dansar den blå Där dansar den grå På Hårgaberget
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026
(<em>Instrumental</em>)
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026
Dom hörde dig inatt igen Skrika ifrån berget Hemsökt av din bane Det svarta sliter ner mig Efter dig Det ylar i skogarna Bakom dörren i bergsväggen Dånar det från djupet Ett kall, en lockelse som uttalar Uttalar dess namn Jag hörde dig brinna i bergets djup Jag kände varje låga äta ditt kött Du sjöng till mig i drömmar Du sjöng till mig så ljuvt Då du brann där nere Brann även jag Jag hörde dig tala till mig I drömmar inatt igen Jag såg dig hänga På galgbacken Du talade till mig Jag kände din vikt i min famn När du skrattade Och bjöd mig med dig In i döden In i berget
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026
Minnnet av en gud, ett varganlete i skogen Isande blick med brinnande käkar Denna hemvist jag måste igenom Detta, dödas egendom En gud som andas mot min nacke Och blodsmaken i munnen Kunde lika gärna varit hunger Och jag ser venerna på himlen Och sänker mina tänder i dem Jag känner ulvars blodtörst Från botten av min skräck En gud som andas mot min nacke Och blodsmaken i munnen Kunde lika gärna varit hunger Och jag ser venerna på himlen Och sänker mina tänder i dem Jag känner ulvars blodtörst Från botten av min skräck Jag inväntar natten Med viljan att hämnas Gengäld ska kännas Ett mönster broderas i själ och hjärta Med tråd av öde, i plagg av smärta Tomheten ekar över valvet av natt I skogenarnas djup du sjunger besatt Långt in Där inne Brinner Ditt sinne Full av Aska Full av Minnen En trolldom För evigt En gåva Ohelig Ett sken Så mörkt Ett ljus Från norr Tjärnet Kallar Från vildmarkens Hallar Här jagas Ett rovdjur I kylan Det famlar En eter Dig dölja Av mossa En slöja Slutet Begynna Av barr En brynja
Submitted by Corpse Grinder — Jul 21, 2026