Vredesmod
I formernas bojor fängslad Med en salig blick långt bortom Krälandes, livlöst Mot förintelse
Submitted by Warbringer — Jul 02, 2026
Krossat bojorna av detta kosmiska fängelse Inburad inuti denna vidriga människokropp, slagit mig fri Jag avskyr varje menlösa boskap kallad människa Jag bespottar min egna skrapelse likaså Låt misär vara porten till eviga vilan Likt ett jagat villebråd slits din själ sönder Genom demoniska lustar våldtas dina sinnen Så dina dagar, veckor, år blir fyllda av skräck, ångest, vansinne Låt mig vara ditt största misstag Ditt största jävla misstag Krossat bojorna av detta kosmiska fängelse
Submitted by Warbringer — Jul 02, 2026
Undergång nalkas, alltet i en brinnande ödemark Existensens sista toner klingar ut Avvisande visioner, mitt undermedvetna töms Ångest till en desperat vrede förvriden Jag måste evakuera denna köttbyggda cell Ett bländande bildspel av halsen som knäcks, en kronisk vantrivsel Dansar allt längre in i tomheten Vandrar på förgängelsens becksvarta stränder Mot evig tystnad I misär jag är kommen, i misär jag skall förgås En horisont kan skymtas i likgiltighetens neuros Fastland hеlt utan form och substans Det som skall fullborda denna dekadans Låt dеt ske I misär kommen, i misär förgången Avsluta livets vilseledande psykos Ett bländande bildspel av skallen som krossas, en kronisk vantrivsel Dansar allt längre in i tomheten Vandrar på förgängelsens becksvarta stränder Mot evig tystnad
Submitted by Warbringer — Jul 02, 2026
Rikta kniven mot din egna strupe Alla taggar inåt mot den enda fienden du kan besegra Stirra nu euforiskt in i döden En becksvart himmel över röda hav Ett slutligt farväl till den forna verklighet Hängda och satta i brand blev det slutliga ödet Vägen till upplösning ni nu belyser Födda in i civilisationens indoktrinerade sekt Kravlandes bakbundna runt i cirklar Genom förståndets ältande hörs en helmantlad Glock 17 viska mitt namn Porten vid vägens ände Ingen ånger över spillt blod Inga tårar över livets förfall En skärande kyla svеper blodstänkt jord Alla broar brända, bort från livet ledеr min väg En ansats bortom sinnets vekhet som skall avsluta dess evinnerliga ältande Mun mot mun med min helmantlade vän Ingen reflektion över det gångna Inga tårar över livets förfall
Submitted by Warbringer — Jul 02, 2026
Nu dånar klockorna, sanningens tid äro kommen I de blindas rike är den enögde kung Tiden är kommen för vredens förlossning Dräp, förlös Ett hjärta av skuggor, ett tomhetens deformerade barn Livsgnistan förkastad Sakta allt blir outhärdligt, sakta sållas utvägarna bort Mitt livs gåva, mitt allt Plåga, hat, misär Förinta denna värld, slakta alla as Pesten spreds från vårat första andetag Pestklockans klang, nu förebådas ett utbrott Dräp, förlös, slakta, uppfyll Själens spegel, kall, öde Brinnande vrede omfamnar livet, medans allt fallerar till ett i aska Själens spegel, ditt förfall Aldrig skall jag mörkret fly Dina skrik på nåd bekommer mig еj Sparkar undan pallen, snaran dras åt Det sista du ser är mig som lеr Nu ekar skriken, förtvivlans timma tränger sig på I de blindas rike är den enögde kung Tiden är kommen för vredens förlossning Ett hjärta av skuggor, ett tomhetens deformerade barn Livsgnistan förkastad Sakta allt blir outhärdligt, sakta sållas utvägarna bort Mitt livs gåva, mitt allt Plåga, hat, misär Förinta denna värld, slakta alla as Lien sveper, tillintegörelsen är här Pestklockans klang, nu förebådas ett utbrott Själens spegel, kall, öde Brinnande vrede omfamnar livet, medans allt fallerar till ett i aska Själens spegel, ni falska jävla horors förfall Ljuset som sipprar är illusioner av lycka Döden sänker sig och berg av aska blir livets minnesbild
Submitted by Warbringer — Jul 02, 2026