Förslavad
Krigslystna vrål, ur hornen ljuder Skräckslagna av denna uråldriga sed Paniken kryper längs ryggradens kotor En isande känsla Vidrör blott en sekund Din själ Formationer i täta led Likt domedagsinfanteri marscherar fram Din existens är likt den tron raserad Sedan länge Själar ska trampas ned Ur dimmans hölje, längs dimmans färd Klockor ska ljuda Vrålen ekar bestialiskt Ur dimmans hölje, längs dimmans färd I flamman ska du resa dig Återigen ska du styra Underkasta dig Offra dig Du är utan värde Du är offret Likt ett heligt monument Ska du förgöras
Submitted by Infernal Flame — Jun 11, 2026
Strövandes i cirklar Med ett barns sinnelag Utan väg eller mål Böner, systematisk svaghet Faller ner och ber Klyv min själ Giljotinens blanka egg Skiner av solens ljus Jag ska färga Den bottenlösa brunnens väggar Med mitt blod Jag offrar mig själv Jag offrar min framtid Jag offrar mig själv Jag offrar min framtid Låt mig vandra i skuggornas dal Ur de dödas rike ska jag starta mitt strövtåg Urvattna den heliges skrift Mot mitt eviga krig Svärdets egg klyver min själ Fryser till is Blodet stelnar Livet är slut Passagen mot Pärleporten ekar tom Likt korridoren mot dimensionens ändhållplats Jag offrar mig själv Jag offrar min framtid
Submitted by Infernal Flame — Jun 11, 2026
Regnet piskar min sargade kropp Droppe för droppe dränks min förruttnade sargade benmärg Sakta sjunker jag längre Ett nio millimeter kulhål vittnar om befrielse Skallbenet krossat Själen förs vidare Allt för långt bort i periferin ser jag min utväg Men fängslad i kedjor slavar jag vidare Hierarkins bottenskrap vandrar över mig Längre och längre ner faller mitt anlete Förpestas av skratten som cirkulerar i min hjärna Vinden skär i mig likt eggens sylvassa blad Blodet stelnar av tankеn av att se dig igen Ångestfyllda dagar och nättеr Kryper jag vidare Men finns inget mål Allt för långt bort i periferin ser jag min utväg Men fängslad i kedjor slavar jag vidare Hierarkins bottenskrap vandrar över mig Längre och längre ner faller mitt anlete Hör böner fader Förlös mig Ge mig mitt arv Melankoliska väsen Varför, varför Låter du mig plågas i skuggan av mig själv Sinnesförvirrade tolkningar av dina tecken Smärtsam tystnad Kyla, mörker, död Omsvep mig i våldet av hornens tecken Ruttnar sakta bort Ge mig evigt liv Allt för långt bort i periferin ser jag min utväg Men fängslad i kedjor slavar jag vidare Hör böner fader Förlös mig Ge mig mitt arv
Submitted by Infernal Flame — Jun 11, 2026